Publicerat

Ögon

Titta på ögat. Se hur ljuset liksom gör ögat tydligt. Se blicken. Långt bort. Vad ser hon? Tänker? Känner. Hon är tre år, kanske fyra. Lilla barnet. Så många år sedan. Nu har det dykt upp små kärlskador i det där ögat. Tretton år med diabetes. Ett blodsocker vi – hon, hennes mamma och jag – inte lyckas få ned på nivåer som gör att de där skadorna inte kommer. Eller åtminstone skjuts upp i nån slags okänd utopisk framtid.

Jag tror inte på den där framtiden. Önskar att jag kunde skriva att jag inte tror på den längre, men jag har egentligen aldrig trott på den. Om hon ska ta sig in i en framtid där hon kan leva ett meningsfullt och friskt liv så måste hon jobba så mycket hårdare. På så många sätt. Utmaningen i att hantera den där förbannade sjukdomen klarar vi inte riktigt av.

Det är liksom fail på fail på fail. Trots att jag jobbar så hårt jag kan. Trots att det förändrar mitt liv mest hela tiden. Inget jag gör räcker riktigt till. Jag kan inte styra över hennes kropp. Och det spelar inte någon som helst roll att jag intellektuellt kan förstå att jag inte kan trolla bort det här.

Hjärnan kan liksom dra åt helvete i det här. Hon är mitt lilla barn. Hennes ögon är världens vackraste och hon ska kunna se klart och hitta sin egen tydlighet. Till och med i den här jäkla världen.

Det är högst personligt. Och det är känslor det handlar om. Vad kunde det annars vara? Jag älskar henne.

Så vad kan jag göra? Hur kan jag fokusera? Vara rätt?

Publicerat

Att förbereda sig

  • Trump kommer att få fyra år till. Minst.
  • Sverigedemokraterna sitter i Sveriges regering efter valet 2022. Troligen även i de flesta region- och kommunstyren,
  • Koncentrationen av koldioxid i atmosfären kommer att fortsätta öka och den globala uppvärmningen kommer att öka allt snabbare.

Konsekvenserna av de här tre punkterna kommer att visa sig. Det är svårt att veta exakt vilka de konsekvenserna blir, men jag vet att de kommer att påverka mitt liv i grunden. Mycket av det jag kunnat göra de senaste åren – eller hela mitt liv – kommer inte gå att göra på samma sätt längre.

Just nu försöker jag komma fram till om det är dags att göra nån slags flyktförsök. Eller åtminstone ett försök att förbereda ett liv där det går att möta de här konsekvenserna på ett så lugnt sätt som möjligt. Huvudet i sanden-mentalitet och business as usual kommer inte att fungera. Det vet jag. Just nu rusar vi framåt i en tid och försöker påverka människor att göra andra val när det gäller affärsidéer och politik som skulle kunna stoppa den här utvecklingen. Det hjälper inte alls.

Inser att efterfrågan på de tjänster jag och Sara erbjuder som konsulter kommer att minska rejält. Att det till och med kan bli farligt för oss att arbeta vidare på det sätt vi gör. Inser på samma sätt att livet för våra barn inte alls kommer att se ut som det gjorde för oss. Våra naiva tankar på att deras flyttar hemifrån, in i sina egna vuxna liv, runt 20, inte går att för givna.

Så jag gogglar gårdar igen. Försöker göra olika överslag. Kommer det ens att gå att dra sig tillbaka nånstans på den svenska landsbygden och ligga lågt de mörka åren som kommer? Funderar över min egen ålder. Mina egna förmågor. Det känns sådär. Börjar leta efter möjligheter att hitta en plats i något annat land.

Allt förändras nu. Men vi kommer inte att förstå förrän det redan hänt. I många avseenden har det redan hänt. Jag känner att min egen plats i den här utvecklingen är ganska obefintlig.

Publicerat

Fyller i mellanrum

Om någon vecka är det dags att besöka tatuerare Lisa igen. Fossilpilen jag har på vänster axel ska göras om till det timglas-x som används av Extinction Rebellion. Och så ska jag fylla i några mellanrum på armarna med nya textrader. Fyra olika språk.  Vänster arm. Den högra har jag andra planer för.