Just nu klappar mitt hjärta ett par slag extra i minuten av medkänsla för min svärfar och hans syskon. De har förlorat en syster på ett sätt som är så omskakande att jag inte ens kan försöka förstå vad de går igenom. Några fantastiska människor med otroligt stora hjärtan och varma sinnen som gjort stora intryck på mig när det gäller min fåfänga jakt på att förstå vad det här livet går ut på egentligen genomgår just nu något riktigt hemskt. Liksom Camilla, hennes systrar och kusiner.
Jag sitter i den yttre cirkeln av det som händer och försöker förstå. Det går inte så bra.
Men, jag är full av kärlek och respekt för de här fantastiska människorna. Därför slår mitt hjärta extraslag nu. Kanske är det ett tafatt försök att förmedla lite extra energi till de som behöver det. Troligen mest en fånig tanke i min hjärna. De bästa drabbas alltid av de värsta motgångarna i livet.