Mat Kearney – oj så bra!


Jag är svag för mespop (Coldplay, Saybia, Snow Patrol, The Perishers, Travis och liknande). Jag är minst lika svag för sjukhusserier. Så den här låten som spelats i Grey’s Anatomy är fullt logiskt fantastiskt bra. Mat Kearney är en snubbe som gör episk pop i Coldplay-land. Väl värd att upptäcka. Kolla in hemsidan matkearney.com
Dessutom bjuder jag på en Spotify-spellista med mesig popmusik.
Upptäckte Mat Kearney av en slump igår kväll när jag hittade en del på You Tube där andra artister gör covers på Springsteen-låtar. Så här gör han Atlantic City:

Och ja, Mat Kearney har en röst som är väldigt lik Chris Martins (Coldplay). Men, det gör honom inte till en dålig kopia.

En fråga och ett konstaterande

Frågan: Undrar hur många av alla som poserat i tidningar över hela landet efter att ha fått glas i sin kyckling som lagt dit glaset själva för att just få posera i tidningen?
Konstaterandet: Det känns sorgligt att Jarl Alfredius inte längre finns bland oss.

Girighet och avund

Just nu avslöjas den ena direktören efter den andra med handen i syltburken. Det är inte första gången. De flesta av våra ledare har väldigt bra betalt, trots att de oftast är rätt värdelösa i dåliga tider. Under min livstid har ledarnas löner varit ett återkommande tema för olika mediedrev. Det skapar rätt kontraproduktiva stämningar. Många är förbannade på de som skor sig på ”oss vanliga” och även när de faktiskt snor våra pengar (säg hej till AMF Pension!) plockar ut bonus eller höjer sin lön (säg hej till SEB!). Girighetens ansikte är inte vackert.
Men, avundsjukans ansikte är knappast finare. Och jag tror faktiskt att de flesta av oss som blir förbannade på de giriga blir det för att vi vill ha lika mycket pengar som dem.
Två dödssynder som tar ut varandra. Girighet och avund.

Ovärdigt

Tre korta reflektioner:
Bara svenska får talas på två fritidsgårdar i Rosengård
Känns rätt ovärdigt att någon tror sig göra världen bättre genom att förbjuda att andra språk än svenska får talas. Känns som att det strider mot grundlagen också.
En vuxen svensk kvinna måste be regeringen om lov för att få gifta sig
Det ryktas stenhårt om att en ganska känd svensk kvinna måste be regeringen om lov senare idag för att få gifta sig. Känns ganska ovärdigt. Monarkin är iofs helt ovärdig.
Vackert vinterväder, PS3 och jobbstress
Det är en strålande vacker vinterdag. Snön lyser vit och himlen är blå. Hanna har sportlov men sitter hemma i soffan och spelar tevespel medan jag är på jobbet och tokstressar. Minst sagt ovärdigt. Det var inte det här livet jag tänkte mig när jag höll i Hanna för första gången en varm junidag 1996.

Dödspop


Bra musik just nu. Anemisk men ändå bombastisk dysterpop. Det handlar om döden på många olika sätt. Börjar en låt med orden ”He said to lose my life or lose my love, That’s the nightmare I’ve been running from” då har den min uppmärksamhet. White Lies är värda att kolla upp. Passar rätt bra som ledmotiv just nu. Inte minst till den bild jag publicerar på 365bilder.se imorgon.

Konst avslöjar svenska dödssynder

Den senaste tiden har två studenter från Konstfack gjort några uppmärksammade grejer. Det har vi kunnat läsa om och förfasa oss manngrant över. Jag har försökt undvika att kommentera detta men nu är det dags.
För det första känns det uppfriskande att konst fortfarande kan skaka om och skapa diskussion. För det andra känns det inte så fräscht att såväl småpåvar som pöbel ställer sig upp som en man och hård-dömer konstnärerna, deras verk och intentioner utan att ha koll. Med de smutsiga förslag om litterär kanon och annat som blåser igenom vårt redan utkylda samhälle i bakhuvudet känns Sverige mindre och dummare än på länge.
Jag ser bokbål runt hörnet. Tvångsinlärning av ursvensk litteratur. Och tackar både Konstfack och studenterna för att de visat upp hur intolerant mitt samhälle faktiskt är.