Resereflektioner

Först några idiotiska grejer.

  • En otroligt fånig och sexistisk annons i Metro
  • En regeltrogen busschafför
  • Ryan Air tipsar om strippklubbar i sin flygplanstidning

Sen några sköna grejer.

  • Tjugo-tjugofem grader när vi kliver ur planet i Lübeck
  • Tysk gästfrihet
  • Massor av intryck

Det är vansinnigt skönt att se att min mamma hittat en bra lägenhet och kommit väldigt långt på en vecka med att flytta in i den. Det är också vansinnigt skönt att bli emottagen av våra tyska släktingar som om vi vore en del av deras omedelbara familj.

Äcklad

img_0911
Jag får associationer till den här reklampelaren som jag inte vill ha. Glassgubben var tillräckligt läskig på egen hand.

Sluta lägg glas i maten

Här är en uppmaning till alla de som gått med i den nya folkrörelsen. Den som handlar om att man lägger glas i sin mat och sen ringer tidningen och gråter ut. Allt för att få synas. Jag vill lite ödmjukt uppmana er att ge fan i det! Polisen har viktigare saker att göra. Hela grejen börjar bli rätt tröttsam nu.

Mat Kearney – oj så bra!


Jag är svag för mespop (Coldplay, Saybia, Snow Patrol, The Perishers, Travis och liknande). Jag är minst lika svag för sjukhusserier. Så den här låten som spelats i Grey’s Anatomy är fullt logiskt fantastiskt bra. Mat Kearney är en snubbe som gör episk pop i Coldplay-land. Väl värd att upptäcka. Kolla in hemsidan matkearney.com
Dessutom bjuder jag på en Spotify-spellista med mesig popmusik.
Upptäckte Mat Kearney av en slump igår kväll när jag hittade en del på You Tube där andra artister gör covers på Springsteen-låtar. Så här gör han Atlantic City:

Och ja, Mat Kearney har en röst som är väldigt lik Chris Martins (Coldplay). Men, det gör honom inte till en dålig kopia.

En fråga och ett konstaterande

Frågan: Undrar hur många av alla som poserat i tidningar över hela landet efter att ha fått glas i sin kyckling som lagt dit glaset själva för att just få posera i tidningen?
Konstaterandet: Det känns sorgligt att Jarl Alfredius inte längre finns bland oss.

Girighet och avund

Just nu avslöjas den ena direktören efter den andra med handen i syltburken. Det är inte första gången. De flesta av våra ledare har väldigt bra betalt, trots att de oftast är rätt värdelösa i dåliga tider. Under min livstid har ledarnas löner varit ett återkommande tema för olika mediedrev. Det skapar rätt kontraproduktiva stämningar. Många är förbannade på de som skor sig på ”oss vanliga” och även när de faktiskt snor våra pengar (säg hej till AMF Pension!) plockar ut bonus eller höjer sin lön (säg hej till SEB!). Girighetens ansikte är inte vackert.
Men, avundsjukans ansikte är knappast finare. Och jag tror faktiskt att de flesta av oss som blir förbannade på de giriga blir det för att vi vill ha lika mycket pengar som dem.
Två dödssynder som tar ut varandra. Girighet och avund.

Ovärdigt

Tre korta reflektioner:
Bara svenska får talas på två fritidsgårdar i Rosengård
Känns rätt ovärdigt att någon tror sig göra världen bättre genom att förbjuda att andra språk än svenska får talas. Känns som att det strider mot grundlagen också.
En vuxen svensk kvinna måste be regeringen om lov för att få gifta sig
Det ryktas stenhårt om att en ganska känd svensk kvinna måste be regeringen om lov senare idag för att få gifta sig. Känns ganska ovärdigt. Monarkin är iofs helt ovärdig.
Vackert vinterväder, PS3 och jobbstress
Det är en strålande vacker vinterdag. Snön lyser vit och himlen är blå. Hanna har sportlov men sitter hemma i soffan och spelar tevespel medan jag är på jobbet och tokstressar. Minst sagt ovärdigt. Det var inte det här livet jag tänkte mig när jag höll i Hanna för första gången en varm junidag 1996.