Idag känner jag mig helt off. Som en mobiltelefon utan täckning. Världen säger mig inget. Konstig känsla.
Tjugo-f*cking-fem!
Klockan är strax före midnatt. Det är söndag. Camilla och jag ska bara packa ihop helgen och gå och lägga oss. Vi mäter barnens blodsocker. Båda är höga som hus. Över tjugofem. Av olika anledningar. Därför ger vi dem extra insulin. Att ge en sovande Ella insulin är ett äventyr i sig. Nu måste någon av oss gå upp om två timmar för att kontrollera hur insulinet pårverkade blodsockret.
En bra start på en ny vecka. Kvart i två.
Dagens bild 7 oktober 2007
Saker som händer en vanlig söndag
Äntligen fick vi sova ut. Sen åkte jag på fotojobb i Vårby. Camilla och Ella åkte till min mamma och de gjorde en utflykt till Plantagen tillsammans. Nu är jag hemma och hämtar Hanna. Middag hos min mamma väntar. Sedan innebandymatch i Skogås. Därefter kvällsmat, rakning och tvagning innan kvällspasset i bildfabriken väntar.
Vilsamt arbete.
Fotboll är livet – bildspel
Dagens bild 6 oktober 2007
Sista posten
Är inne i Sörmland nu. Nästa stopp Södertälje. Bra, för jag börjar bli rejält trött på att sitta här. Dessutom känner jag den där härliga känslan av förväntan av att komma hem till henne jag älskar och våra små. Så nu blir det pekfingervila de sista fyrtio minuterna.
Dagens bild 5 oktober 2007
PANG! Du är död
Läser ett bra reportage om svensk jakt i tidningen Fokus. Min något rädda syn på jägare förändras inte. Men, lite läskigt konstaterar jag att om tidningens fakta stämmer förändras min världbild en aning. I Sverige finns ungefär 2 miljoner registrerade vapen. Av dessa är ungefär 1,7 miljoner jaktvapen. Alla dessa vapen ägs av 650 000 personer.
Många skjutglada fingrar blir det. Det går ett vapen på var fjärde svensk. Det är fler som jagar än spelar innebandy. Skogarna utanför tågfönstret känns inte så trygga längre.
På väg hem
En stockholmare på väg över Stortorget. Jag gillar Malmö. Det är en skön stad på många sätt. Men också en konstig stad. Sitter nu på tåget och ska strax avsluta bloggandet för att kolla Facebook. Sen gräver jag ned mig i tidningen Fokus en stund. Alldeles i närheten sitter en människa som verkar arbeta med rehab-frågor. Hon handlägger sina ärenden högt och tydligt via mobilen. Känns så där. Jag fick en inblick i andra människors öden jag inte är så intresserad av. Och som de knappast kan vara intresserade av att jag ska ha.
Därför är hörlurarna på nu. Hård rock. Hög volym. Tre och en halv timme kvar.