En ny nationalsång

”När dom gamla träden huggits ner
Idioterna dom vann
Allting dör, hav och land
Är det då så konstigt att hon vill dö ibland?
Hon vill skylla på nån men hon vet inte vem
Hon säger: Jag får väl skylla på mig själv
Tänker samma tankar om och om igen
Tankar som fått sitt eget liv”

En människa som känner mig väl skickar en låt. En låt med en trio jag lyssnat på en del. Men den här låten har jag inte hört. Lyssnar, faller fritt inombords och får en ny nationalsång.

Franska trion.
Är det konstigt?

En låt som sammanfattar allt. För mig. Går på repeat idag.

Musik och tårar

Sitter i butiken. Haft öppet en timme. Ingen har kommit in. Förbereder måndagens föreläsning om pitch för musikproducenter. Kommer av någon anledning tillbaka till det där fina projektet som mitt stora barn är en del. Till just en låt Någon och jag delat känslor i. Fina minnen av något som varit bra. Ändå sorgligt att lyssna på. Texten får ny mening och mina ögon blir blöta från insidan och svämmar över.

Fint. Musik och tårar. Känslorna finns kvar. Spår av liv.

Samtal pågår

En skäggig man kommer in i butiken jag driver just nu tillsammans med Någon. Han har med sig ett litet barn. Går runt och tittar, frågar och köper ett par feministvantar. Vi fastnar i ett samtal. Han är doktor i statsvetenskap. Inriktad på rasism och politisk extremism. Vi diskuterar hållbarhet, samhällsutveckling, bildning och mjuka upplysningsfrågor. Samtalet är väldigt fint och vi kommer överens om att fortsätta det nån gång.

När han ska gå presenterar han sig. Och det visar sig att han dessutom är hjärnan bakom ett av de bästa svenska banden genom tiderna som har gjort den här låten – en av världens allra bästa någonsin.

Storartat fredagsmöte. När jag någon timme senare står i den långa insläppskön till Systembolaget. Då får jag ett skönt mailsvar från en av den svenska förvaltningshistoriens och välfärdssamhällets allra klokaste människor. En idol och förebild. Som jag ska träffa nästa vecka i ett samtal som spelas in för teve.

Skönt avslut på en ganska turbulent vecka. Nu går jag iväg och hänger hos en ängel. En unik människa jag är tacksam över kallar mig sin vän.

Någon som hatar

Här i Malmö går någon eller några runt och försöker döda träd. Jag har sett spår av detta våldsamma beteende i alla parker och på kyrkogårdarna. Kommunens experter försöker hjälpa träden att läka genom att plåstra om den med plast och silvertejp. Ett träd som får en liten skada i sin bark kan läka det själv. Ett träd som får stora skador får svårt att överleva. Av samma anledningar som en människa skulle få det.

Det här är galenskap. Någon hatar livet så mycket. Eller naturen. Eller något annat. Att begå våld mot träd. För mig är det liksom oförsvarligt och oförståeligt.

Ledsamt. Vi behöver träden. Mer än de behöver oss.

Liten

Vaknar och känner mig liten. Sista dagen i Malmö för den här gången. Norrut igen för att möta allt som finns där. Allt som måste göras. Saknar nån slags närhet. En känsla av att höra samman. Gör klart presentation för morgondagens två timmar i Zoom om relationer som viktigaste kommunikationskanal i ett konstnärligt entreprenörskap. Följer uppdateringar från glaciärkollapsen i Himalaya. Ute är det grått och kallt.

Saknar mening idag. Är långt från allt och alla.

2022 eller 2023

Limhamn. Vid vattnet. Ett par snedsteg från Dragörkajen. 2022 eller 2023 är det inflyttning i kvarteret Sjöscouten. Något att hoppas på och längta till. Nu är det förstås så att en rad händelser behöver just hända för att jag ska vara en av de som flyttar in här. Men, vi får se.

Timmar i solen idag. Jag var inte ensam. Mängder av människor fyllde stränderna och ytorna närmast havet runt Ribersborg idag. Jag förstår varför. De här dagarna har varit viktiga. Min mage har pratat klart. Det är hit vi ska. Magen och jag.

Ett par timmars häng med min vän Charlotta idag. Klok som en bok. Inspirerande. Kallt i nordanvinden, men så skönt med solen i ögonen.

Vad är det med havet? Mitt svar får nog bli en motfråga. Vad är det som är så svårt att förstå?

Årstider

På St Paul Mellersta Kyrkogård finns en minneslund. Här är Thure Thörns konstverk Årstiderna central. En vacker spegling av människans liv. Eller hur det kan se ut för några. Tvåsamheten är en viktig del i verket. Och åldrandet. Hur kan vi hitta någon att bli gammal med? Någon att lita på? Någon att längta hem till?

Det är något som verkar vara svårt. Passion, lust, fart, energi, omväxling, power och sånt var kanske viktigare tidigare i livet. I en samtid där ingen någonsin verkar växa upp och rota sig så känns det lite avigt att vara jag. Att liksom stå utanför den där kampen och tävlingen som hela tiden pågår.

Jag vill vara tillsammans. I tillit. Bli gammal i lugn.

 

Fastlåst förhoppning

Låsen. Människor har låst fast något vid sundet. Kanske kärlek? Nej den går inte att låsa fast. Kanske förhoppningar? Kanske längtan och förväntan? Jag vet inte. Jag vill också låsa fast något. Eller kanske låsa upp. Det är lite oklart. Kommer tillbaka till havet varje dag. Här är det liksom fritt. Det finns plats. Och havet bryr sig inte. Det bara är där. Med skepp som sakta rör sig som hägringar. Med svanar som rör sig som nån slags sagovarelser med en värdighet människan aldrig kan nå.

Tänker på framtiden. Slutar att tänka på framtiden. Försöker stanna upp i det klara och kalla. I det öppna.

Jobbar på. Har möten. Gör rätt för mig. Sen går jag tillbaka till havet. Eller springer längs det och in i parkerna. Tiden går. Inget händer. Det kanske är bra. Men det är också väldigt tyst. Nån slags prövning. Tillit eller inte. Saknar Vilda. Tittar på träd. Försöker hitta rötter.

God morgon och god kväll

Tar igen sömn. Vaknar. Dricker kaffe. Tar en löprunda. Kommer hit. Stannar upp och andas djupt. Funderar över frågan hon ställde igår: Vad är det med havet som gör det där med dig?

Jobbar på. Skriver. Mailar. Föreläser i tre timmar. Skyndar mig ut för att hinna gå lite innan solen går ned. Kommer tillbaka till havet och ser solen gå ned i Öresund.

Vad är det med havet? Den som förstår. Den som inte förstår kommer nog inte att göra det heller.