Blogg

Predikan
29 juni, 2025
Andra söndagen efter trefaldighet
S:t Nicolai kyrka, Örebro

 

Romarbrevet kapitel 8, vers 28-30

Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan. Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet.

Johannesevangeliet kapitel 1, vers 35-46

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: ”Där är Guds lamm.” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” Han sade: ”Följ med och se!” De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” (det betyder Kristus). Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas” (det betyder Petrus). Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: ”Följ mig!” Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippos träffade Natanael och sade till honom: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” Filippos svarade: ”Följ med och se!”

Predikan

Det var en gång två ekonomer. De hade fått ett svårt uppdrag. De skulle förklara och kommentera varför börskurserna rusade och slog rekord samtidigt som krig rasade och eskalerade i världen. För vid den här tiden lurades till exempel svältande människor till platser där de trodde att det skulle delas ut nödhjälp, men där flera av dem sköts ihjäl istället. Vid den här tiden valde också vuxna män med precisionsvapen (som missiler, drönare och bomber) att döda helt vanliga människor som du och jag. Och helt vanliga, oskyldiga barn. På många olika ställen i vår värld.

Den ena ekonomen tyckte att det var oroväckande. Att något något gått fel och att det inte gick att förstå hur så mycket död, lidande och oro kunde bidra till rusande börskurser. Den andra ekonomen menade att det var ett gott tecken. Att börsen var det mest rationella människorna kunde vända sig till om de ville veta om framtiden skulle bli bra eller inte. Så om nu börsens siffror rusade i takt med antalet dödade, med antalet fällda bomber och skickade missiler… då var det något riktigt bra.

Vilken av dessa ekonomer skulle jag följa? Vem av dem skulle jag vilja visa mig vägen till framtiden? Det funderade jag på när jag hörde dem resonera på morgonekot igår, när jag förberedde frukost till min dotter som är hemma över sommaren. För den här historien utspelade sig inte i sagornas värld, utan här och nu.

En helt annan berättelse fick vi höra nyss, om Andreas och Petrus. Om Filippos och Natanael. Hur de följer med och ser. Hur de uppmanar andra att följa med och se. Hur de delar med sig av något gott. Redan i början av Johannesevangeliet läggs en grund av tillit, tro och mod att följa kallelsen. Att följa Jesus.

De väljer att följa Jesus. Samma Jesus som rockbandet Blindside sjunger om i sin nya låt. Där Jesus säger till mig att jag kan lägga ned mina bördor och vapen. Att jag kan ta av mig min rustning. Att Jesus vill befria mig från det som tynger ned mig och visa mig något helt annat.

Var inte rädd säger Jesus och visar kärlekens väg. Då och nu. Genom att vända upp och ned på vetande, missförstånd och maktordningar. Genom att hela tiden gå längre och längre ned för att nå de som lider, har det svårt och är ensamma. Han tvättar våra fötter och ber oss att se varandra. Jesus tar med oss alla i den stora försoningen, hela vägen hem till Guds rike.

Vi får TRO det, och det är en aning svindlande. Att också vi uppmanas att följa med och se. Vi som sitter här i kyrkan på åsen. Kyrkan som stolt – men också behövande – sträcker sig mot himlen som en hand som söker Gud. Och Gud vill fortfarande röra oss alla med sin nåd. Guds hand är utsträckt.

Paulus skriver i sin tid till församlingen i Rom att ”Vi VET att Gud på alla sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat”. Jag tror att vi i vår tid kan veta det, men det tvärsäkra vetandet kan också vara farligt för oss. Vår tid är genomkorrumperad av vetande. Eller tyckande förklätt som vetande. Vetande som riskerar att isolera oss från det kärleksfulla livet i Guds skapelse.

Men, om vi vänds bort från Guds skapelse så ser vi inte verkligheten längre. Vi ser inte att vapen och makt trasar sönder också våra hjärtan och får också våra tårar att rinna. Med blicken i marken riskerar vi att inte se att också vi kommer att slås ned när vi övertygas om att vi ändå inte kan förändra något. Vi ser inte att missilerna, drönarna och bomberna som skickas till våra medmänniskor också är avsedda för oss någon gång. Det är som att också vi erbjuds ett nytt vetandes äpplen, från träd vi borde undvika. Äpplen som lockar fram högmod. Som vill få oss att tro att det finns hopp i mord och systematisk förintelse av liv. Att smarta bomber styrda mot barn av inte så smarta vuxna liksom ska leda oss hem är bara rationellt i en väldigt, väldigt fallen värld.

När vi om en stund blir del av måltidens sakrament, nattvarden, så får vi något helt annat. En glimt av Guds rike. Ett rike där allt vi äter och dricker och andas och känner är nåd och kärlek. Det kan verka omöjligt för människan att leva i fred och frid. Men inget är omöjligt för Gud. Eller för den som tror. Eller den som någon tror på.

Gud kallar på dig och mig. På varenda en av oss. På alla.

Vi behöver inte lyda dem som vill vända oss bort från Gud. Men om vi gör det och går vilse så sänder Gud sin son även till oss. Jesus är världens ljus och ska befria också oss ur vår tids kompakta mörker. Han vill torka våra tårar, laga våra trasiga hjärtan och resa oss upp igen. Och om det så krävs, så bär han oss hem.

För sådan är nåden och kärleken. Nåden och kärleken som Gud aldrig har slutat att skänka oss. För, samtidigt som vi bär våra olika bördor i den fallna världen så går Gud och ropar efter oss, precis som Gud gjorde när Gud letade efter de första äppelätarna i paradisets trädgård. Människa, var är du, frågar Gud. Med en varm röst. Var inte rädd. Jag älskar dig och kommer aldrig att överge dig. Jag tror på dig. Följ med och se!

När våra ögon ser klart kan vi få möta kärleken, visheten, ljuset och evigheten som är Gud. Det kan skymta redan när vi ser in i varandras ögon och önskar varandra Guds frid. Det väntar på oss i brödet och vinet. Det där riket, där Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem, även när vi sitter fast bakom murar i fängelser byggda av rädsla. Gud är här och vill befria oss alla. Men vi behöver ta emot befrielsen för att bli verkligt fria. Och i den friheten blir verkligheten radikalt annorlunda. Varje dag som jag tar emot nåden så släpper högmodet greppet om mig. När jag ber, tackar och tar emot…då blir allt lättare och min rygg kan rätas ut igen. Där finns det verkliga hoppet.

För där den sanna kärleken finns, där är Gud. Och i Guds ljus så kommer också vi att längta efter att befria varandra och bära varandras bördor. Guds kärlek kommer att strömma igenom oss och vidare ut i Skapelsen. Så låt oss följa Andreas och Petrus, låt oss gå i Filippos och Natanaels fotspår. Låt oss följa med och se. När vi höjer våra blickar kanske också vi får se Jesus i ögonen. I Guds rike.

Jag kan inte säga att jag vet, men jag tror.

Betraktelse
20 juni, 2025
Midsommarfirande Hjortensbergskyrkans Sommarhem

 

Job 12:7-13

Fråga djuren, de kan lära dig,
himlens fåglar kan ge dig svar.

Fråga markens kryp, de kan lära dig,
havets fiskar kan upplysa dig.

Finns det någon av dem som inte vet
att detta är Herrens verk?

Han har alla varelsers liv i sin hand,
varje människas ande.
Örat prövar orden
som tungan prövar matens smak.

Med hög ålder följer vishet,
långt liv skänker insikt.

Hos Gud finns vishet och styrka,
han har beslutsamhet och insikt.

Matteusevangeliet 6:25-30

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga?

Betraktelse

Vi är samlade i midsommartid och det är som att hela Skapelsen kramar om oss i en grönska som är så intensiv att Guds ord nästan går att ta på, dofta och känna. Som att sommaren säger: Välkommen, välkommen hit. Vem du än är. Var du än är.

Och i Bergspredikan säger Jesus att vi ska få allt vi behöver. Att vi inte behöver vara rädda.

Även den hårt prövade Job säger i dialogen med sin dogmatiske vän Sofar något liknande. Som att med hög ålder kommer visdom och insikter, inte minst att livet i Skapelsen som omger människan – djur, natur, sol, vind och vatten – är buret av den Gud som också bär människan, och som ger oss allt vi behöver.

Gud ger oss allt vi behöver, men inte allt som marknaden vi hittade på talar om för oss att vi begär. Och det kan vara omvändande att inse skillnaden. Livet i Skapelsen vinner över döden på olika sätt och Gud visar oss det varje år vid den här tiden. Kanske säger Gud också: Jag älskar dig, jag överger dig aldrig.

Vi behöver inte lyssna till alla röster i vår tid som försöker att få vår uppmärksamhet… för att de vill övertyga oss om skillnaden mellan oss och dom andra. Vi behöver inte skuldsätta oss för att köpa prylar vi inte behöver för att imponera på människor vi inte känner. Här i ljuset får vi leva som vi är. I Guds ljus. Nåden finns för alla. Gud sträcker ned sin hand och vi är välkomna att ta den.

Det sägs ofta att människor i Sverige inte tror på Gud. Men, det sägs samtidigt att många av oss söker Gud i naturen. Och hur det än är ställt med vissheten i vår egen tro, så får vi veta att Gud tror på oss. Gud vill torka vårar tårar. Laga brustna hjärtan. Gud vill resa oss upp när vi slagits till marken. Kanske söker Gud oss där vi är mest öppna?

Här och nu firar vi midsommar tillsammans. Just vi, just nu. Men samtidigt bärs vi av samma Gud som burit alla människor som firat midsommar här tidigare. I spåren av allt liv som vuxit på just den här platsen.

I den svenska musiktraditionen finns många vittnesmål om det jag försöker att säga.

Evert Taube skrev:

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill
Jorden vi ärvde och lunden den gröna
Vildrosor och blåklockor och
lindblommor och kamomill
Låt dem få leva, de är ju så sköna

Ted Gärdestad sjöng:

Det skymmer vid Sion och natten blir sval
Men än doftar blommorna i skuggornas dal
Det finns tid till försoning innan natten slagit ut
För jag tror, jag tror att livet får ett lyckligt slut
Och är det inte verklighet så drömmer jag
Sol, vind och vatten, är det bästa som jag vet
Men det är på dig jag tänker i hemlighet
Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav
Det är mina drömmar vävda av

Joakim Berg skrev i Kents låt ”Sverige”:

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst

Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Och i sin nya låt ”Jag är” sjunger Laleh med profetisk röst:

Jag är, jag har det i mig
som ett frö i jorden
Det behövs bara vatten, tiden och solen.
…
Det är bara att följa, fullfölja planen
Den fanns redan innan, innan jag var en
Så när jag någon gång ser tillbaka
Ska kunna säga: Ja, jag var skapad så här

Skapelsens Gud bär oss och allt annat liv som skapades. Alla liv är viktiga för Skaparen.

Vi är sedda och kan se andra.
Vi är bekräftade och kan bekräfta varandra.
Vi är älskade och får älska varandra.

Vi får tro på en glad midsommar. Vi får ta emot Guds oändliga kärlek. Det bästa har inte hänt än. Allt är som det ska bli.

Gud, tack för att vi får leva tillsammans med varandra och med alla skapade varelser på vår jord.

Låt oss älska livet
med maskrosens envishet.
Låt oss vara nyttiga för allt växande,
precis som humlan.
Låt oss sjunga kärlekens lov
med koltrastens glädje.

Gud, du som är och har skapat oss att vara det vi är.
Tack för att du drar oss till dig.
Hjälp oss att se det du ser, att de vi är får betyda mer
än det som den fallna världens krav säger oss att vi borde bli. Tack för att du inte sätter betyg på oss, utan älskar oss som vi är.

Välsigna oss Gud,
med solens ljus ovan oss
med jordens kraft under oss.
Med vänners omsorg runt omkring oss,
med din avbild djupt inom oss
och med din framtid som väntar oss.

Gud, låt var och en av oss likna en vacker sommardag.

Tack för skönheten och grönskan.
Tack för sommaren.

Amen.