Just nu i radikaliseringsprocessen:
Funderar på hur jag ska fasta.
Eftersom klimatfastan i sig är något jag gör hela tiden så räcker den inte för att skapa den där skavande känslan av att något fattas. Själva fastan alltså. Tankarna går just nu i avstå från nikotin, sociala medier, ALLA animaliska produkter (ägg, ost, godis m.m.) och icke genomtänkt konsumtion av film, musik och åsikter. Stänga av flödet av inkommande för att helt vara uppsökande istället.
Upptäcker tron.
Vintermånaderna har varit välfyllda av jobbiga känslor. Ungefär som vanligt. Konflikter i den viktigaste relationen, känslan av ensamhet och otillräcklighet, oron för barnet och en allmänt skavande känsla av saknad. In från sidan kom meditationen och yogan som jag nu uppenbart är redo för. Det har skapat en tydlig insikt om att eftertanke och tro är väldigt viktigt. Har också närmat mig frågan om min egen kristna tro och ser hur det mesta hänger ihop. Jo, människor som tror på något och delar den tron med varandra gör bra saker tillsammans och för andra. Min tro är just det där. Kärleken till och mellan människor. Jag hittar den inom mig genom meditationen. Den ger mig tid att känna något annat och att respondera i lugn istället för att hetsigt reagera hela tiden. Men den finns också i kyrkan, där snälla människor delar bra saker med varandra. Det känns fint. Ingen dom, inga ifrågasättanden, men väldigt mycket lyssnande. Ungefär som jag vill leva och vara.
Införskaffar zafu och yogamatta.
För att kunna sitta i zazen och meditera behövs en bra zafu (medidationskudde) och en yogamatta. Dessa är nu beställda. Försöker att att inte hetstänka kring detta.
Håller jag på att bli galen? Nope. Snarare o-galen. Känner mig lugnare än på mycket länge.
