Det här är vansinnigt bra. Bono är snygg som en gud, och pratar med riktiga känslor när han skäller ut de revolutionsromantiker som hyllar terrorn i Nordirland. Lyssna på orden som kommer mot slutet av låten när han jobbar upp riktigt tok-patos. Jag blir varm inombords. Det här hände för tjugo-jävla-två-år sedan.
Yeah! And let me tell you something… I’ve had enough of Irish-Americans who haven’t been back to their country in 20 or 30 years, come up to me and talk about the resistance, the revolution back home. And the glory of the revolution. And the glory of dying for the revolution.
Fuck the revolution!
They don’t talk about the glory of killing for the revolution…
What’s the glory… in taking a man from his bed, and gunning him down in front of his wife and his children? Where’s the glory in that? Where’s the glory in bombing a remembrance day parade of old-age pensioners, their medals taken out and polished up for the day? Where’s the glory in that? To leave them dying…. or crippled for life… or dead… under the rubble… of a revolution… that the majority of the people in my country don’t want.
No more!
goosebuds…
goosebuds…
Rösten, patoset…. allt. Jag blir nästan tårögd.
Rösten, patoset…. allt. Jag blir nästan tårögd.