Betraktelse: Sjuttonde söndagen efter trefaldighet
Glanshammars kyrka
30 september 2026
Lukasevangeliet kapitel 16, vers 19-31
Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes. I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.’ Men Abraham svarade: ’Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.’ Mannen sade: ’Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.’ Abraham sade: ’De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem.’ Mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.’ Men Abraham sade: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’”
Betraktelse
Det är den sista september. Vi lever i en av de sista veckorna i trefaldighetstid. Hösten är här och veckans bibeltexter är lite tunga. Liv blir död, död blir liv. Vi närmar oss, ett steg i taget, den som säger oss: Var inte rädd.
Poeten Tomas Tranströmer har skrivit ord som kan bidra till siktförbättring.
Vi är levande spikar nedhamrade i samhället!
En dag ska vi lossna från allt.
Vi ska känna dödens luft under vingarna
och bli mildare och vildare än här.
Vi är dem som Gud vill befria i varenda andetag, som Fader, Son och Ande. Vi är gränslöst älskade, men ingen av oss slipper vandringen. Vi måste fortsätta, ett steg i taget, genom livet.
Ingen kan köpa sig fri och betala lösen till Gud.
Psalmistens ord ekar genom historien. I berättelsen från Lukasevangeliet beskrivs något liknande. Och notera att den fattige stackaren har ett namn, Lasaros. Ingen av oss är namnlös för Gud. Kärleken som strömmar från Gud genom Skapelsen vill strömma genom oss. Till dig, till mig och till varenda Lasaros. Vi är inte kallade att ställa oss i vägen, vi är kallade att älska. Det är en av de största rikedomarna vi får. Vi kan älska. Vi är inte fastspikade i allt som vi tror att vi äger… men som i själva verket äger oss.
Han som älskar oss vill möta oss nu. Jesus väntar vid bordet, i brödet och vinet. Redan nu får vi lossna från det som håller oss fast. Vi får bli lite mildare och lite vildare redan idag. Den nåden är inom räckhåll för oss alla. Precis som den alltid varit, för våra medvandrare i generationer.
Gud, vi tackar dig.