Idag hände det. Jag rensade i mina garderober. De där små kläderna – skjortor, jackor, kavajer, tröjor – i storlekarna S och M packades ned i olika säckar. De flesta till återbruk men en till återbruk. Höll i dem och fick tillbaka minnen. Minnen från en oerhört störd tid i livet. Fåfängan och högmodet tog tag i mig rejält. Gjorde mig dum i huvudet, egoistisk och dryg. Jag trodde att det var min tur nu, att jag äntligen skulle få allt jag begärde i form av uppmärksamhet och kärlek. Men, kärleken och uppmärksamheten jag sökte var något helt annat. Jag brände broar och relationer. Tjänade förvisso en del pengar, men inget var kul. Trots att jag lärde mig springa och kunde göra det både länge och långt.
Om det är fel orsaker som drar i oss kan vi gå i fel riktning. Jag har provat det. Häromdagen när jag visade mamma trakterna runt Karleby så slog det mig igen. Som en urvarm kärlekskraft från jorden. Här går vägen hem. Här kan jag försonas med kallelsen och insikten om att jag inte är något annat än den Gud skapat mig att vara. Att allt ges mig utan krav på motprestation men jag har fått några gåvor som gör att jag kan tas i anspråk för en helt annan tjänst i livet som präst. Visst, de senaste åren som fyllts av studier och omvändelse syns på kroppen. Jag behövde vända om helt och det märks på kroppen och hälsan. Ska försöka hitta ett friskare sätt att vårda kroppen. För första gången i livet känns det möjligt. Jag har andra relationer idag. Tacksam för nya och tacksam för de som överlevde mina sjuka år.
Många av de gamla plaggen är i fint skick och kan förhoppningsvis hitta nya kropper att skydda istället för att skylta. Jag hoppas det.
Vi är på väg hem tillsammans. Allt är som det ska bli.
