jag pratar med mig själv

För inte så länge sen resonerade jag med mig själv om klyftor mellan manligt och kvinnligt i bloggosfären. Nu visar det sig att jag kan förtydliga det resonemanget så här:

08:47 måndag morgon. Jag gör klart ett original till en gigantisk vepa. Snart börjar veckans enhetsmöte. Efter det ska jag försöka räta ut några planeringsfrågetecken och förhoppningsvis bidra till att vi kan ta några rejäla kliv framåt i det dagliga arbetet.

På NDR 1 Welle Nord som strömmas på min iPhone säger de Mojn, mojn. OK, nu kör vi

Uppdatering 17:10
Rätade ut så många frågetecken att jag fick alldeles ont i huvudet. Och en del spännande instikter om hur jag jobbar egentligen.

Läser i morgonens nyhetsflod att Sveriges Television råkat i blåsväder på grund av några detaljer kring inspelningen av dokusatsningen ”Den stora resan”. Har aldrig hört talas om den här grejen, men när jag läser känner jag snabbt ett stort behov av att plocka fram en rejält stor skämskudde. Någon har kläckt en kolonialistiskt fräsch idé om att ta några svenska familjer  – och jag citerar från SVT:s webb – ”Från bekväm svensk vardag till extremt primitivt stamliv på andra sidan jordklotet”.

I tidningarna idag beskrivs det ur produktionsbolaget Eyeworks betalat människorna på plats, det vill säga de förmodat primitva stamfolken, med smulor. Hela grejen känns tokfräsch, om den varit samtida med den tid när ordet neger stod på sin höjdpunkt och människor såg på andra människor som djur. Men, vid närmare eftertanke är ju ganska många av mina medsvenskar kvar i det mentala utvecklingsstadiet.

Jag vill inte döma ut en produktion som inte visats, men det här luktar ganska unket från början. Jag ser redan uppföljaren framför mig, när SVT och Eyeworks tar några av de förmodat primitiva människorna till Stockholm och filmar dem tjugofyra timmar om dygnet. Ställer dem på display som djur.

Jag skäms. Över att bo i ett primitivt land. Där undersåtarna förmodas roa sig på det här sättet.

Hanna sitter på sitt rum och spelar gitarr. Tar ut Oasis ”Wonderwall” genom att kolla på Youtube-klipp. Spelar ackord med sjuor som om hon aldrig gjort annat. Första gången hon spelar gitarr. Musikläxan lär gå bra. Och jag är stolt och förvirrad.

Familjen Welander tog sig till Huddinge C idag. Tandläkaren kollade Ellas tänder, Hanna behövde nya skor till innebandyn, vi köpte gitarrsträngar eftersom Hanna spelar gitarr i skolan och gick runt och trängdes med andra människor. Eftersom det är lönehelg och den traditionella Huddinge IK-dagen var Huddinge C fyllt av allehanda aktiviteter. En åsna, två pojkband (Sten & Stanley och EMD), glassutdelande nallar i vuxenstorlek och en lukt av popcorn.

Ungefär så här såg det ut.

Sten och hans brorsa Ebbe. Stanley var inte med.

Lågkonjunktur. Huddinge C 2009.

Glass till barnen.

HW ska visa hur freebandy går till.

Ungefär så här gör man.

Och så här.

Dagens lunch. Korv med bröd.

EMD sjunger singback. Publiken skriker på riktigt.

Noel Gallagher slutar i Oasis. Bröderna Gallagher är osams igen.

”It’s with some sadness and great relief to tell you that I quit Oasis tonight. People will write and say what they like, but I simply could not go on working with Liam a day longer.”

Uttalandet kom igår kväll efter en inställd spelning i Paris. Jag kommenterar så här:

För det första kan inte Noel sluta i Oasis eftersom Noel ÄR Oasis. Det som att Elvis lämnar Presley. För det andra är det bra, nu kanske Noel kan göra den där akustiska skivan jag väntat på i många år. För det tredje är det här inte första gången brödernas gnabbande splittrar dem.

Vem bryr sig överhuvudtaget, förresten? Utom jag.

Kvällens möte mellan FCB och Shaktar Donetsk var ett väldigt långt sömnpiller. FCB dominerade hårt och passade runt, men motståndarna låg otroligt lågt och varken Z, Henry eller Messi kom till några riktigt bra avslut. Inte heller Bojan eller Pedro som kom in i slutet. Förrän i matchminut 115 då Pedro efter en världsklasspassning från Messi placerar in 1-0.

Iniesta saknas. Men, nu är det slut på låtsasmatcherna. På måndag börjar ligaspelet för FCB. Försäsongen har varit ok. Två titlar tagna. Låtsastitlar, men ändå titlar. Bara tre kvar nu.

För en stund klär jag mig i analytikermössan och ställer frågan: Att Apple godkänner Spotify till iPhone, är inte det en ganska stark indikator på att Steve Jobs kommer presentera en uppgradering av iTunes 9 september? En uppgradering som innebär att även iTunes börjar strömma allt sitt innehåll till en fast månadsavgift.

Jag har svårt att se att Apple skulle godkänt Spotify om företaget hade minsta rädsla för att förlora intäkter på sin musikförsäljning. Därför tror jag att vi får se strömmande iTunes från 9 september. Och då är det frågan hur intressant Spotify kommer kännas.

Så jag låter mig själv lite naivt hoppas på att iTunes presenterar en sådan lösning. Som också innehåller film och teveserier för oss som fortfarande inte fått tillgång till detta. Alternativt presenterar Apple bara ett gäng uppgraderade iPods. Vilket känns lite fattigt i så fall.

• @ptrkhmbrg jag kör vita Cheap Monday sneakers. Även till kostym. Funkar, trots Lasse Cronér. #

Powered by Twitter Tools.

Här är ett soundtrack för den sista striden för att försvara sommaren. Det handlar om enkelspårig rock. Som gjord för tokdans eller köra-fort-som-fan. När de sista ackorden klingat ut är det dags att ge upp slaget, ta på en jacka med luva och lyssna på fin musik igen.

Men nu stänger jag av hjärnan och ställer mig i några snygga rockposer. Om du inte är spotifierad ännu så kan du ju kolla in videon här upp med The Datsun och ställa dig själv i några snygga poser.

OK, lite extra krydda blir det förstås att Barcelona möter Inter redan i gruppspelet, men bägge bör ta sig vidare från gruppen som för övrigt innehåller vitryska Dynamo Kiev och ryska Rubin Kazan. I övrigt tror jag de första- och andraseedade lagen ska ta sig igenom gruppspelet ganska säkert. Höjer en liten varningsflagg för att de kan vara de tyska lagens år i gruppspelet. Bayern München har en del heder att ta tillbaka och om Frank Ribéry spelar som tidigare kan de gå bättre än förra året. Wolfsburg, som vann Bundesliga förra året, kan överraska i sin grupp och Stuttgart är inget dåligt lag.

I slutändan lär det dock vara de engelska lagen, Barcelona och Milanolagen det står mellan. Kanske är det Liverpool som ställs mot Barcelona i finalen som spelas 22 maj på Santiago Bernabéu i Madrid. Men, det vore förstås helgrymt om det blev tidernas El Clásico. Där Real Madrid tar emot Barcelona.

Vi lär få se.

I staden där jag bor är det fullt av olika förbudsmärken. Vart jag än vänder blicken finns det någon skylt som talar om vad jag inte får göra. Så har vi byggt vårt samhälle. Komplext och utan tillit till människors goda vilja. Tippning är förbjuden. Överträdelse beivras. Endast med tillstånd.

Jag tycker det där är lite trist. Jag skulle vilja se fler skyltar som talar om vad jag får göra. Så jag knåpade ihop en egen.

• @ptrkhmbrg Massa twittrande bloggare som är bra på att prata men sämre på att göra? #

Powered by Twitter Tools.

OK, nu är det dags. Mitt korståg mot den välmenande idioti som i mångt och mycket genomsyrar kungariket Sverige börjar nu. Mitt alldeles eget rättshaveri. Jag ska försvara en riktigt dum företeelse, men vill först förklara att det jag försvarar är individens rätt att fatta beslut om sig själv. Inget annat.

Det handlar om rökning. En av de mest värdelösa grejer människan kan göra. Som rökare försämrar jag min hälsa, förkortar troligen mitt liv och gör mig själv fattigare eftersom de små lungtorpederna kostar ganska mycket att köpa. Rökning är en dålig grej. Vi som röker är inte så smarta i alla avseenden.

Med det sagt tar jag nu fram min trubbiga vapen och går till attack mot den välmenande idioti som tar sig allt allvarligare uttryck i samhället. Idag rapporterar alla nyhetsmedier i kungariket om en liten uträkning Folkhälsoinstitutet gjort (Sug förresten på namnet på den statliga myndigheten. Smakar underbart unket.). Myndigheten har räknat ut att kungarikets kommuner skulle kunna spara hela 2,6 miljarder kronor om året på att inte låta rökare röka under arbetstid. Kalkylen utgår från att genomsnittsrökaren röker trettio minuter varje arbetsdag och på så sätt lurar sin arbetsgivare på 31300 kronor i lön årligen.

Fine. Så länge som kalkylen bygger på att rökaren under tiden hon eller han röker stänger av sin hjärna också. Och plötsligt inte kan göra något annat än att just röka. Som att tänka ut en lösning på ett problem eller diskutera ett ärende med en annan rökande kollega. Du som aldrig rökt kan rimligen inte veta, men jag lovar, kropp och hjärna fungerar alldeles utmärkt under de tre-fem minuter det tar att dra i sig gifterna från en cigarett.

Flera kommuner i kungariket håller nu på att införa rökfri arbetstid. Även den jag bor och arbetar i. Kortsiktigt kanske bra (om än inte för rökarna) men långsiktigt idiotiskt. Därför att vad dessa organisationer nu säger är att det finns bra människor och dåliga människor. Det här varvet är det rökarna som är dåliga människor. Nästa varv är det du som sitter på toaletten lite för länge varje arbetsdag, eller tar en kaka till torsdagsfikat. Eller du som går till den lokala pizzerian för att äta din lunch. Kanske du som har ett lite för högt BMI.

Jag vet att jag är dum i huvudet som röker. Men jag är beroende och fortsätter ett tag till. Det spelar liksom ingen roll hur många käcka tvångsåtgärder som införs. Frågan är bara om det inte är så att mina dåliga sidor vägs upp av att jag gör ett jävligt bra jobb, trots en ganska sunkig lön. Att jag är lojal mot min arbetsgivare. Det nya regelverket/systemet lär inte ta hänsyn till det.

Jag har tänkt sluta röka. Ska snart göra mitt mest seriösa försök hittills. Det ingår i ett helhetspaket för sanering av kroppen. Frågan är bara om jag kan fortsätta arbeta åt en organisation som vill krama ihjäl mig genom att stänga in mig i en liten låda. Som bit för bit håller på att ta över mitt privatliv genom att styra mitt beteende. Av godhet. Inte min godhet, men systemets.

Det kommer ju påverka min psykiska hälsa. Jag tror på mitt eget beslutsfattande nämligen. Den som vill påverka mig att förändra mitt beteende genom att förbjuda mig att göra saker gör mig mer illa än det denna välmenande idiot vill förbjuda.

När blev demokratiska organisationer lika cyniska som försäkringsbolag? Ta steget fullt ut istället, så vi som röstar fram de som styr i kungarikets kommuner får det lättare att ta ställning. Är det inte bättre för samhällsekonomin att skjuta av alla rökare? Och samtidigt göra upp med andra missbrukare, tjocka, förståndshandikappade, barn och andra som inte är produktiva enligt Folkhälsoinstitutets kalkyl. Varför ska ni friska och samvetsgranna skattebetalare hålla oss under armarna?

Fast jag tror inte att ni finns ens. För vem vill på allvar vara en sådan teoretiskt framräknad figur som verkar vara kungarikets välmenande idioters allra bästa arbetstagare? Som arbetar produktivt utan bortfall. Som inte är mänsklig, utan ett ideal. Fundera på om det inte är lite knasigt att jämföra levande människor med statistik och teori.

Är inte din hälsa viktigare än det som diffust kallas folkhälsa?

Människor som är fler än fem i en grupp kan inte fatta kloka beslut. Sällan har det varit tydligare än år 2009. I kungariket Sverige.

Just nu återkommer jag hela tiden till den här låten. Den säger liksom allt. För stunden.

Hjärter Dam, om skräpet hinner ikapp dig
Och drömmen flyr och vardagen gror
Om du letar efter tråden
Eller bara saknar en bror

Om du har halsen full med månader av slit
Ta din packning över gränsen och kom hit

Ella och jag är hemma idag. Hon hostar och snorar. Jag tar hand om henne. Hon tittar på Bolibompa. Jag läser och tänker. Gör upp planer. Hon lär bli frisk snart. Jag lär aldrig bli det.

Kommer ligga här om ett år också. Samma barn, samma virus och samma planer.

Har vid två olika tillfällen idag kikat in i främlingsfientlighetens fula ansikte. Det var ett tag sedan. Men, känns inte ett dugg uppfriskande. Tvärtom. Jag blir ledsen. Och jävligt arg.

Jag har arbetat bra många år nu. Sedan examen. Undrar hur många konkreta resultat mitt arbete någonsin bidragit till? Börjar förstå att jag håller på fel saker på fel ställen vid fel tidpunkter. Mitt tålamod är kort. Jag är en kreativ magmänniska som vill göra en sak i taget. Och göra den riktigt bra. Inspirerat och effektivt. Med resultat.

Jag har inte riktigt kommit dit än. Idag höll jag på att tappa tålamodet på ett möte. Det är en dålig grej. Eller så är det en bra grej. Men, om jag vill passa in på en arbetsplats och vara en del av en grupp måste jag ju kunna förhandla med mig själv också. Acceptera att saker ibland måste gå långsammare än jag vill.

Men, grupparbetandet leder väldigt sällan till några konkreta resultat. Jag blir aldrig färdig med något. En slutsats leder hela tiden till en annan frågeställning. Som om arbetet är ett projekt som aldrig tar slut. Som att arbetslivet går ut på att leka jobb. En lek där vi provar massa teoretiska modeller hela tiden.

Ibland vill jag ha ett analogt arbete. Typ köra lastbil. Uppdrag: kör den här lasten från punkt a till punkt b.

Vår uppkoppling till Internet har stabiliserat sig efter en tids glappande. Nu funkar den inte alls. Vi kanske borde säga upp den fasta uppkopplingen till telenätet eftersom Telia inte klara av att leverera kontakt. 3G funkar och täcker nog våra husbehov. Inte mina firmabehov dock, vilket leder till nya frågeställningar.