jag pratar med mig själv

Några mil söderut från min nuvarande position pågår just nu Wacken Open Air, kanske världens största festival för hårdrockare. Nittiotusen läskiga typer är där. Eftersom det är 2009 får de finna sig i några samtida förmaningar, rapporterar The Local. Arrangörerna tillåter inte hångel eller att besökarna dricker ur samma glas. Allt för att motverka spridandet av den där influensan som går under många namn. Här i Tyskland säger vi Schweinegrippe.

Bara en sån sak.

Kan inte låta bli att kommentera det här med att landshövdingen på Gotland tycker att storföretagare bör få en annan regeltillämpning än andra. Eller rättare sagt Johan Stäel von Holsteins oerhört tramsiga debattartikel i ärendet. Vi är ganska många som tycker att företagare uppmärksammas för lite i Sverige. Och när vi väl gör det är det för att stollar som von Holstein leker pajas med sina gammalmodiga åsikter i media.

Att vara företagare gör inte en människa bättre. Den som har ett företag har valt att gå sin egen väg och visat mod. Det är bra. Bäst för den som vågar göra det. Men, att påstå att det gör henne eller honom bättre är inget annat än idiotiskt. I Sverige råkar det vara så att alla är lika inför rättigheter och skyldigheter. Åtminstone i teorin. Den som är företagare tjänar redan oerhört mycket på att göra sin grej. Tid och kanske lite pengar. Erfarenheter och glädje. Det är saker som löneslavarna aldrig får uppleva.

Företagarna är inga frälsare. De är bara kvinnor och män som bestämt sig för att göra sin grej. De belönar sig själva genom att göra det. Jag drömmer om den dagen när jag kan ta mitt företag till en nivå där det blir min försörjning. Den dagen det fungerar kommer vara min största belöning. Skulle staten eller kommunen gå in och premiera mig genom ett bygglov skulle jag bli förbannad.

Jag vill inte har några allmosor från det gemensamma samhället. Jag gör ju min grej.

”Alla former av privilegier som kan sporra och inspirera till entreprenörskapets hjältedåd måste prövas.”, skriver von Holstein. Skärp dig, säger jag. Det handlar väl för tusan inte om att skapa gräddfiler eller korruption. Det handlar väl snarare om en ny och friare attityd till företagande som försörjning. Att skolan inte går ut på att utbilda löneslavar. Att ingjuta mod i barn och ungdomar så att de vågar göra sin grej.

Johan Stäel von Holstein har just fulat ut sig som en gammeldags gubbstrutt. Marianne Samuelsson bör inte få fortsätta som landshövding på Gotland. Problemet är väl bara att varenda landshövding i hela Sverige får avgå samtidigt. Eftersom Sverige redan är storföretagarkorrupt. För det är ju inte småföretagare som mig, fotografen Sonia, min kompis Jenny eller pizzabagaren på hörnet som von Holstein tänker på.

Utan de som redan har. Som tycker de är värda lite mer. Och vill ha mycket mer.

Sluta koppla ihop girighet med entreprenörskap. Nu.

Kikade just in på tyska iTunes och kollade in vad som är hett här just nu. Plockade ut några bra exempel och gjorde en spellista i Spotify. Lyssna på den och känn dig tysk. För övrigt kan tyskarna köpa/hyra film och teveserier i iTunes. Det kommer vi i Sverige få göra, typ aldrig.

Ett vansinnigt bra skäl till att, om inte flytta hit, åtminstone skaffa ett tyskt bankkonto och kreditkort. När de slutar dubba filmerna.

Samhället heter Strande. Ligger någon kilometer norr om Kiel. Här är det finfint. Bilder finns på Facebook.

Noterar att tyska The Local rapporterat att den tyska bryggerinäringen går sämre än någonsin. Så jag drar mitt strå till stacken och dricker en underbar Flensburger Gold.

Vi gick ut hårt i morse. Steg upp strax efter åtta och åt en långsam skön frukost. Sen styrde vi mot CittiPark för att köpa livsvikta saker: lite lek- och strandsaker för Ella och matsaker till oss alla. Vi hann till och med fika varsin enorm tysk bulle. Bra? Ja. Ella gillade de stora sandskulpturerna mitt i köpcentrat. Jag gillar de tyska matpriserna. Och utbudet.

Såg några alkodesperata svenskar också. De är lätta att se. Kommer i flock och drar på enorma vagnar lastade med öl. Gärna svenskt öl.

I Tyskland.

07:35 Alfred Nobels Allé Flemingsberg. Vi startar.

09:58 Norra Vättern. Första bensträckaren.

11:07 Småland har inget slut.

15:00 Svedala. Ella sträcker ut.

16:22 Öresundsbron. Lämnar Sverige.

17:44 Stora Bält.

18:07 rastplats. Kollar någon annans läckage.

19:46 på gränsen mellan Danmark och Tyskland.

Det här är vad Ella och jag ska göra imorgon. Vi börjar med att släppa av Camilla på jobbet halvåtta, sen drar vi söderut. Enligt Google Maps ska det ta drygt tio timmar, effektiv körtid. Men, jag har planerat in lunch hos Masse i Svedala och räknar kanske med en och annan kö i Danmark eller Tyskland. Plus att jag har en ganska rastlös femåring med mig.

Men, jag ser fram emot att sträcka ut på motorvägen söderut. Först ska några väskor packas dock.

OK, haters. Strax före nio ikväll klev Zlatan Ibrahimovic in på Camp Nou som FC Barcelonas nummer nio. Inför närmare 70.000 människor som kommit dit för att hälsa honom välkommen. Jag dammar av Maradonas ord en gång till.

Det är bollen som avgör matchen, Zlatan behärskar bollen och hans kritiker kan bara hålla käften.

Barca börjar La Liga med att ta emot Sporing Gijón hemma 31 augusti. Om inte Zlatans fraktur i handen sätter stopp säger jag att en ny och vacker era för alla inblandade börjar då.

Om han nu håller internationellt förstås. Det finns ju en del som inte riktigt tycker det.

Idag kom Sonia och Peter till vår altan. Sonia är min vansinnigt begåvade partner på 365bilder.se och Peter är hennes man. Vi har bara träffats en gång tidigare. I en hotellobby. Vi umgås mest via andra kanaler. Sonia är en flitig Facebook/Twitter/Jaiku-användare som inspirerat mig att använda dessa kanaler. Men ikvåll satt vi och åt, drack ett par glas vin och pratade. Pratade. Och pratade. Sonia och Peter, Camilla och jag. Och vi pratade om riktiga saker. Såna som känns.

Hur trevligt som helst. Jag tror vi kommer ses om ett par månader igen.

På riktigt.

FC Barcelona. Världens största och bästa fotbollslag. Har just nu den här på sin hemsida. Det är stort. Imorgon kommer bilder på Zlatan i Barcakläder. Då mina vänner, ska jag bildligt eller bokstavligt fälla en glädjetår. Världens bästa Zlatan i världens bästa lag. Jag har hoppats och drömt om detta aktivt i sex månader. Nu händer det.

Poesi!

Sommarens period av sömnlöshet har börjat. Jag vet att det händer. Sedan ett par år tillbaka slutar jag sova när det är som varmast. Eller när jag är ledig. Vet inte vad det beror på. Värmen är en sak. Först åker täcket. Sen är det överlakan och jag. Sen åker överlakanet. Då är det bara huden kvar att ta bort. Efter att ha legat så någon timme ger jag upp. Kliver upp och tittar på värdelös natt-teve istället. Eller bara ut igenom fönstret.

Tankarna börjar jobba i hundraåttio. Och jag blir allt mer vaken. Tankarna är en annan sak. När jag är ledig händer saker i huvudet.

När jag väl somnar har solen gått upp och det är strax dags att stiga upp. Sen är jag bakis och lätt störd hela dagen. Tills nästa natt kommer.

Brukar gå över i slutet av augusti. Ungefär när sommaren slutar.

Det här är vad jag presterat idag. Inget mer. Börjar känna tristessens klor i kroppen. Efter två lediga dagar.

Det här är vansinnigt bra. Bono är snygg som en gud, och pratar med riktiga känslor när han skäller ut de revolutionsromantiker som hyllar terrorn i Nordirland. Lyssna på orden som kommer mot slutet av låten när han jobbar upp riktigt tok-patos. Jag blir varm inombords. Det här hände för tjugo-jävla-två-år sedan.

Yeah! And let me tell you something… I’ve had enough of Irish-Americans who haven’t been back to their country in 20 or 30 years, come up to me and talk about the resistance, the revolution back home. And the glory of the revolution. And the glory of dying for the revolution.

Fuck the revolution!

They don’t talk about the glory of killing for the revolution…

What’s the glory… in taking a man from his bed, and gunning him down in front of his wife and his children? Where’s the glory in that? Where’s the glory in bombing a remembrance day parade of old-age pensioners, their medals taken out and polished up for the day? Where’s the glory in that? To leave them dying…. or crippled for life… or dead… under the rubble… of a revolution… that the majority of the people in my country don’t want.

No more!

Vi tog oss in till Söder på eftermiddagen. Tog en lång och skön promenad, kikade in i några butiker och njöt av mångfalden av människor. Korta, tjocka, unga, gamla, snygga, fula…. Stockholmare, bönder, turister. Jag saknar den här mångfalden. Att höra flera språk talas på gatan. Få mina sinnen utsatta för många intryck. Sedan jag slutade jobba inne i stan har jag torkat ut en aning. Skulle gärna bo närmare stan. Eller i stan. För att få de här intrycken återkommande. Villalivet är lugnt och tryggt.

Men, en aning långtråkigt. Därför njöt jag av varenda minut inne i stan med familjen.

Dagens Spotifytips: Nytt med Outlandish. Svänger lagom kravlöst.

Hanna vill/behöver en ny mobil. Jag köper argumenten.

Hon vill ha en Sony Ericsson w995. En skitdyr telefon som går att använda som spelare och har en 8.1 megapixelkamera. Lite GPS-funktioner också. Den är inte något annat än en utveckling av den mobil hon har. Jag vill att hon ska ta över min iPhone 3G. Så kan jag köpa en 3GS. Eller så tycker jag hon ska ha en HTC Magic, den första telefonen i Sverige med Googles OS Android. Jag är trött på att köpa skitmobiler av den gamla skolan, nu när det kommit produkter som inte blir gamla efter ett år, eftersom de utvecklas av de program och applikationer du förser den med.

Hon tycker min iPhone är för repig. Och så går det inte att byta låtar med kompisarna lika lätt. Goddammit, jag orkar inte förklara det här med upphovsrätt och sånt en gång till. Samhället, lagarna och min dotters generation är inte kompatibla. Därför vill hon hellre ha en skitdyr tramstelefon.

Och får behålla den hon har istället.

Neil Finns popkonst och lite stämsång. Sött som en isglass. Crowded House är sommar.

• @Pippiberka på min offentliga arbetsplats är det mörkt i korridorerna eftersom inget levande aktiverar den sensorstyrda belysningen #

Powered by Twitter Tools.

OK, frånvarohanteraren i Outlook är inställd. Jag har bokfört semesterdagarna i det administrativa systemet. Till och med stängt telefonen i växelsystemet. Så det här är det sista min arbetsplats får se av mig på några veckor.

Nu ska jag leva i verkligheten på heltid en stund.