jag pratar med mig själv

Jag tänker tillbringa timmarna från nu och fram till nästa år i stillhet tillsammans med några av världens bästa människor. Vi sitter hemma hos oss och tar det lugnt, ska laga god mat och bara vara. Stänger av telefonen och ber att få hänvisa till det här inlägget istället.

2009 kommer i min värld bli omställningens år. Jag ska göra vad jag kan för att bli en hållbar människa. Det kommer innebära vissa förändringar i min livsstil som handlar om hälsa, konsumtion, ekonomi, ekologi och inställning. Om ett år vill jag kunna visa för mig själv att jag tagit några nödvändiga steg för att leva ett hållbart liv. Dessa steg kommer jag redovisa och följa upp här vad det lider.

Jag vill önska dig ett Gott Nytt År. Det kommer gå upp. Det kommer gå ned. I själva verket är det inget konstigt, dramatiskt eller ens högtidligt. Men vi kan väl göra vad vi kan för att se till att det blir så gott som möjligt.

Glöm förresten inte att fyrverkerier är en dålig grej. En riktigt dålig grej som karmapolisen noterat. Störande, miljöförstörande och kontraproduktivt. Om du vill fira med dylika aktiviteter har jag två bättre alternativ:

• Lägg den summa pengar du tänkt spendera på fyrverkier i en metallbehållare och tänd eld på dem.
• Skicka upp en asiatisk rispapperslykta iställer och skriv ett vänligt budskap på den.

Frid och fred på oss alla.

2009 rivstartar musikaliskt med flera spännande skivor. En av de mest spännande lär bli John Frusciantes The Empyrean av låten som ligger på Johns MySpace att döma. Och av artistens egen beskrivning blir jag inte mindre intresserad.

The Empyrean is a story that has no action in the physical world. It all takes place in one persons mind throughout his life. The only other character is someone who does not live in the physical world but is inside it, in the sense that he exists in peoples minds. The mind is the only place that anything can be truly said to exist. The outside world is only known to us as it appears within us by the testament of our senses.  The imagination is the most real world that we know because we each know it first hand. Seeing our ideas take form is like being able to see the sun come into being. We have no equivelent to the purity of that in our account of the outside world. The outer world appears to each of us as one thing and it is always also a multitude of others. Inside to outside and outside to inside are neverending. Trying and giving up are a form of breathing.

20 januari är datumet.

Jag skrivit ett gäng recensioner av John Frusciantes tidigare alster på dagensskiva.com. Och av någon konstig anledning fått en del bajs för det.

Nu har jag gjort den slutgiltiga snabbreprisen av 2008 års alla bilder på 365bilder.se. Dessutom tror jag mig slutfört alla förberedelser inför kommande år. Från och med imorgon är vi två fotografer som samsas på den bloggen och det är Sonia som kommer vara först ut på banan i morgon. Bloggen är nu också tvåspråkig så att våra vänner och släktingar som inte kommunicerar på svenska ska få en möjlighet att förstå bilderna i sitt sammanhang.

Så bildmässigt kan jag nu lägga 2008 till handlingarna och se fram emot 2009.

För en stund sen satt jag i bilen och grät under ett telefonsamtal. Tårar av glädje och tacksamhet. Just nu är det lite för privat men kanske kan jag beskriva varför senare. Känner bara att jag måste notera att de här tårarna var de skönaste och mest renande på evigheter.

Sten Tolgfors är dagens uthängde man i svensk inrikespolitisk journalistik. Detta efter att en enkät Ekot gjort bland Sveriges lokala partistyrelser för de fyra allianspartierna visar att 22 procent av de som svarat på enkäten tycker att Sten borde avgå.

Skönaste kommentaren bidrar folkpartisten och förmodat liberale Bengt Sylvan med. Bengt är politiskt aktiv i Danderyd. Om Sten Tolgfors tycker Bengt:

– Han är otroligt tunn som försvarsminister, och han är en vapenvägrare från början.

Jag tycker mig ana en mild ton av avsky i det konstaterandet. Kanske är det just därför jag kommer på varför jag nog tycker Sten Tolgfors är den bäste försvarsminister vi haft i Sverige på bra länge. En person som inte från början tycker det är skitfränt med vapenteknologi och charmas av pangpang-övningar till ingen nytta. En politiker som vågar ifrågasätta nyttan av försvarsmaktens ständiga kapitalförstöring.

Mitt förtroende för Sten Tolgfors är högt. Han verkar respektera mina skattepengar.

Jag gjorde i alla fall ett försök innan jag släppte taget. Nu har den fått somna in. Det känns inte som att jag lämnar in en maskin som kostar 1900 på reparation hos ett företag som säkert tar 700 kronor per timme för att fixa den. Du får gärna kalla det I-landsproblem, men jag kommer sakna mitt morgonkaffe.

Nu går jag till jobbet. Efter en lååååång, skön, ensam och ostressig morgon. Till en förmodat ensam och ostressig arbetsdag.

Är du en av de som tror på det naturliga urvalet? De starkas överlevnad? Att människan utvecklas och blir smartare?

Kanske är det dags att tänka om.

Idiocracy är en film jag tänkt se länge. Den handlar om en snubbe som blir nedfryst av den amerikanska armén för ett skumt experiment, vaknar upp femhundra år senare och upplever hur människan utvecklats. Många har nog sett den och skrattat åt de dumma amerikanerna. Själv funderar jag på att se den som kontrast till Stjärnorna på Slottet, Körslaget, Let’s Dance, Idol, Singing Bee, Stjärnor på is….. Aftonbladet och Expressen.

Ähum…

Det visar sig att filmbolaget som äger rättigheterna till filmen inte verkar vara intresserad av att sälja den. Har just dammsugit webben efter möjligheten att köpa filmen, och det gick visst inte. Om nån har en kopia att dela med sig av, kontakta mig.

Efter ungefär ett och ett halvt år har min espressobryggare bestämt sig för att dö. Det går inte längre att ånga mjölken. Och när jag tidigare i dag provade en ren espresso smakade den skit. Eftersom det råder köptstopp och en del andra konsumtionsrelaterade issues just nu känns det som att det är kört med espresso framöver.

Trist.

Har gjort ett litet bildreportage från invigningen av vårt nya badrum nu på kvällen. Sen vill jag med de bilderna skicka ett alldeles extra tack upp till Aila och Gunnar som var de första att påbörja byggandet med timmar av gjutning, spacklig och slipning av väggar. Om inte de hade börjat hade rummet fortfarande varit i samma skick som när vi köpte det och Camilla och jag hade nog fortfarande diskuterat hur mycket det egentligen går att få plats med på så få kvadratmeter..

Under den senare delen av det här dygnet har vi varit duktiga. Camilla och jag har äntligen byggt ihop duschkabinen i vårt nya badrum i källaren, och med hjälp av barnen har vi lagt trallgolvet på plats. I morgon väntar den slutliga justeringen sen kan vi börja duscha i rummet. Två och ett halvt år av olika uppfattningar och bristande händighet är på väg mot sitt slut. Efter att Camillas föräldrar, elektriker, Bror, målare, golvare och rörare varit och hjälpt oss är rummet i stort sett klart. Röraren ska komma tillbaka och installera en radiator.

Sen ska vi på egen hand installera handdukstorkar och möblera med lite enklare sittmöbler. Men jag ska duscha där i morgon. Ett år efter att jag lovat svärmor att hon skulle kunna göra det.

Nu på morgonen lyssnar jag på Trummor & Orgel tillsammans med Ebbot Lundberg och Magnus Carlson. Tre fantastiska låtar som jag delar i en Spotify-spellista. Det svänger oerhört jordnära. Om du inte blivit spotifierad ännu finns MySpace. Trummor & Orgel är ett av de mest angelägna musikaliska projekten just nu.

Ella och Hanna ska titta på film. Ella väljer en film som inte är tecknad.

- Hanna, i den här filmen finns alla på riktigt.

Jag kommer ihåg hur en kollega till mig för många år sedan berättade att barn i hans närhet delade upp filmer i tecknade och otecknade. Ungefär samma sak. Så skulle jag vilja kategorisera människor jag möter.

…firade vi jul på sjukhuset. Så här såg det ut. Och så här kändes det.

Det här med jul och lugn, fred och frid och allt det där är bra. Till en viss gräns. Ibland måste vi känna att vi lever också. Så plötsligt satt vi där hela familjen i bilen redo för strid. Tillsammans med ganska många tusen andra skulle vi slåss om resterna vid en handelsplats norr om Stockholm. Eller åtminstone titta på spektaklet. Och tamejtusan om inte julfriden gjort åtminstone mig gott. För det saknades inte anledningar att bli förbannad.

Men, vi hade en ganska gemytlig utflykt som inte renderade några utgifter annat än ett par nya fotbollsskor för inomhusbruk till Hanna. Ett inköp som varit planerat ett tag.

Jag tror bara människor i min generation som vuxit upp i Örebro kan förstå känslan av att hitta Big Deals LP ”Vacker bild” och lyssna på ”Du kan ge kärlek” och ”Det brinner en eld” på hög volym.

Världens kanske bästa musikscen från film: El Tango de Roxanne från Moulin Rouge.

Slutscenen från Hair, när fel kille dör.

Ikväll såg jag och Camilla en dokumentär om inspelningen av Mamma Mia! Jag blev sugen att se filmen igen, så vi gjorde det. Här är mina tre favoritscener:

Brudparet i sin enda kärleksscen. Bäst är snubbarna på bryggan. Värlsklass. Som om jag och mina bröder fått regissera.

Meryl Streep gör mitt i all banalitet The Winner Takes it All till världens vackraste separationsvisa.

Och här får jag erkänna att det kom en liten tår. Jag börjar tänka på mina barn och sen är det kört.

I det här inlägget prisade jag tre scener ur Mamma Mia! och länkade till YouTube-klipp av dessa. Men det visar sig att de som äger rättigheterna till filmen inte vill låta dig eller mig se scenerna för sig själva. Alltså springer du iväg och köper filmen, eller skiter i det. Jag skulle skita i det eftersom filmbolaget verkar vara styrt av idioter. Filmen är bra, men tro inte att du själv får bestämma på vilket sätt du vill lära känna den.

Började dagen med att sova gott och länge. Lång frukost och lite mer segodego. Fortsatt upptäckande av gamla skivor som inte spelats på femton år. Sen har jag hjälpt Camilla med att göra i ordning den Mac Book hon fick i återanvändningsjulklapp av min mamma igår. Uppgraderade OS:t från Tigern till Leoparden (fikonspråk för mac:are) och installerade NeoOffice, Firefox och lite annat livsviktigt.

Hanna fick myror i brallorna rätt snabbt och har en kompis här nu. Camilla och jag hann ta med Ella ut på en promenad just när mörkret föll.

Allt som allt är rätt skön dag.

Efter en lång skön och lugn morgon tar vi oss över till min mamma. Hon har satt samman en alldeles lagom ofrossig lunch som smakar mums. Ägghalvor, prinskorv, köttbullar, skinka, senap, potatis och gott hembakat bröd. Jag sköljer med julmust.

Ella gör upprepade inspektioner av julgranen och de klappar som ligger under den.

Sen kommer Kalle och hans vänner.

Jag sover gott till Kalle och vaknar lagom till att Magnus, Sara och Lo gör oss sällskap. Till Ellas stora glädje betyder det att det är dags att öppna klapparna.

Om jag inte visste bättre skulle jag känna att det vore trevligt att bli pappa en gång till.

Ella får en hel låda Bratz-dockor och tillbehör som Hanna fått av sina kompisar. En mycket bra återanvändningsklapp.

Lilla Lo är vaken mest hela tiden och småpratar med oss andra. Sötast idag.

Hanna har börjat uppskatta givandet lika mycket som fåandet.

Lo sötar sig lite till.

Tomten har gett Camilla och mig en ny väckarklocka. Jag testar den, ingen verkar gilla den.

När klapparna är öppnade bjuder min mamma och Hanna på en kort men intensiv julkonsert. Sen fyller vi på med lite mer mat innan det är dags att slappa lite till.

När kvällen kommit och vi åkt tillbaka hem packar jag upp den skivspelare jag fått och börjar spela några gamla vinyler som inte sett dagens ljus på femton år. Sen slötittar vi på teven. Julafton är slut, barnen är nöjda, glada och trötta. Vi också.