jag pratar med mig själv

Winterviken fylldes av barn och föräldrar redan klockan elva. Sen gjorde jag inget annat än fotograferade och redigerade fram till fyra. Otroligt roligt och jag tror inte julmånaden kunde börjat bättre. Bilderna på de barn och familjer jag tog kommer jag inte visa här. Eftersom jag inte bett dem om att få göra det.

Jag sticker till Winterviken och firar barnslig advent. Resten av familjen stannar hemma och firar första advent genom att baka och plocka fram de små dekorationer som hör tiden till. Ikväll tänder vi första ljuset och jag tror det kommer kännas bra.

Jag tror jag måste tillbaka till Gotland nästa år. Tre anledningar: Visby, Ljugarn och Fårö.

Alldeles strax kommer en familj för porträttfotografering. Sedan är det dags att åka och se Hanna spela innebandy följt av en kort inköpsrunda till Huddinge C för att köpa ett värmeskydd till min armbåge och ett gäng CD-skivor till morgondagens fotograferingar. Förhoppningsvis hinner vi städa lite mer hemma också.

Utöver detta ligger i produktionskön just nu redigeringar av en bröllopsfotografering, leverans av bilder till Lipfish, slutförandet av ett arbete med en grafisk profil, kopiering av ett antal skivor med innebandybilder, justeringar av 365bilder.se inför 2009 och lite annat smått och gott.

Skönt att det är lördag.

Har just blivit milt tvingad av Camilla och Hanna att se Mamma Mia! Mycket rolig och vacker och energisk film. Lite i samma känsloläge som Mediterraneo och Mycket väsen för ingenting. Två av världens varmaste filmer.

Skalpell, förstoringar, kapaskiva, skärmatta, Photo Mount och en stållinjal. Mina utställningsbilder till helgen är klara.

Lejonet & Björnen har gått i konkurs. God glass no more.

Ungefär så här har det känts i två dagar.

Kvällen har gått i mångsysslandets tecken. I köket har vi målat rosa änglar som ska hänga i huset under december. Samtidigt har jag börjat limma förstoringar på kapaskiva och skurit till bilderna jag ska visa i samband med Barnslig advent vid Winterviken nu på söndag. Dessutom har jag bakat ihop ett par olika DVD-filmer i iDVD för att skicka till ett antal innebandylag jag fotograferade i samband med Arena Huddinge Cup i början av månaden.

Multitasking. Arbete och fritid på samma gång.

Dagis är stängt så jag är hemma med Ella idag. Passar på att uträtta ett ärende i Skärholmen och kryssar igenom dagens mest intensiva snöfall. Det går bra, men jag tycker det borde vara kriminellt att köra runt på sommardäck nu, vilket minst två andra bilar jag möter gör.

Det är fyra grader kallt ute och vinden viner runt knutarna. Själv sitter jag framför brasan och ser spansk fotboll. Känns ganska bra.

Skön dialog hemma i vardagsrummet. Lilla barnet går runt med en Vero Moda-kasse full med små omsorgsfullt vikta papperslappar.

Ella: Här får ni köpa popcorn!
Mamman och pappan: Men vi har inga pengar.
Ella: Då får ni inga popcorn.

När Camilla och Hanna åker iväg till Farsta för att göra klart inköpen av vinterkläder stannar Ella och jag kvar. Först städar vi hos fiskarna, sen åker vi till farmor och fikar. Ella tycker det är fasligt kul att sopa av lilla bilen.

Väl hemma hos farmor förenar vi nytta med nöje och tappar upp ett bad. Det tycker Ella är ganska sjysst. Jag tycker det är sjysst att hon luktar gott efteråt och har lent hår. Som en bebis.

De vann! Tappra och kämpande huddingetjejer vann över lagmaskinen Tullinge. För andra gången någonsin. Hanna spelade bättre än på länge och ägde sin kant. Tyvärr led hon av högt blodsocker och hade glömt insulinet hemma, så i slutet av matchen kunde hon inte spela.

3-2 slutade matchen. På många sätt årets idrottshändelse. Jag är både stolt och rörd.

06:55. Söndag. Prestigemöte mot Tullinge för innebandytjejerna. Hanna och jag är på väg ut. Det är kallt, tidigt och vi är laddade.

Mitt på dagen lämnar vi hemmet. Hanna ska spela innebandy i Liljeholmshallarna. Så vi styr dit genom snön. Ser en match som slutar med förlust men ändå är kul. Ella är som vanligt på Camilla mest hela tiden och gör att humöret hos båda föräldrar så smått börjar sjunka.

När matchen är slut styr vi mot McDonald’s för lunch. Sen bestämmer vi oss för att se döden i vitögat. De ska handlas vinterkläder till barnen i Kungens kurva. Ella plockar bland korgarna och vill ha prinsesspyjamaser, söta vantar och massa saker hon inte får. Mungiporna sjunker, krokodiltårarna börjar rinna och humöret hos föräldrarna sjunger lite till.

Och när Ella blir akut kissnödig är förstås toan av betalkaraktär så jag måste ta henne i handen och springa och växla till mig en femma. (Ni som är så giriga att ni tar betalt för toabesök i köpcentrum kommer få karmapolisen efter er.)

Efter någon timme visar det sig ändå att vi överlevt. Hanna har hittat en jacka. Ella ett par skor och ett fleece-ställ. Återstår skor till Hanna och jacka och täckisar till Ella.

När stämningen är som värst och humöret närmar sig fryspunkten står jag i en vattenpöl i ett parkeringshus i Kungens kurva och förbannar mig själv över en cigarett. Hur kan jag om och om igen göra samma misstag? Det går inte att vara ledig i full fart.

Sen fimpar jag och går upp och handlar fryst mat.

Igår kväll var jag grinfärdig. Redo att dra täcket över mig och stanna i sängen till april. Kände mig tom, blåst och slut när jag somnade. Men, efter en lång natts hård sömn visar sig världen blivit vit under natten. Så trots moln relflekteras miljoner små ljuspunkter och livet blir plöstligt mycket lättare.

Av med täcket.

Hämtar Hanna på skolan. Ser städat och fint ut. Åttorna som hänger utanför dörren ser mer frusna än läskiga ut. Men, Hanna är eld och lågor när vi sätter oss i bilen. Jag frågar om det varit kul, hon svarar:

Det var värsta festen. Musiken var jättelåg och allt ät- och drickbart tog slut efter en och en halv timme. Sju killar spydde och jättemånga gick runt och grät.

Låter förvisso som rätt många fester jag varit på. Inte minst nyårsfester. Nu visar sig dock att sexornas fest gav dessa symptom av ganska oskyldiga skäl. Killarna hade tydligen tävlat om vem som kunde dricka mest bål, och den som dricker femtio glas läsk lär behöva spy. Vi kan kalla det sockerförgiftning.

Tråkigt, men en lärdom.

Anledningen till gråtandet är ännu höljt i dunkel, men rykten sprids och Hanna har pratat om allt från världens undergång till smittsamma sjukdomar. Jag har lugnat henne med att världen fortfarande stått kvar under tiden hon varit på fest.

Hatten av för de föräldrar som såg till att sexorna fick ha festen. Jag känner mig inte riktigt redo att ta ett sådant ansvar ännu. Det känns jobbigt för min Barbapappa-själ att hantera så sköra hormoner.

Ikväll har sexorna klassfest. Nu är det på riktigt. De har sminkat sig och tagit på sig de skönaste kläderna. Tre timmars disco, snacks och fniss på gång. De ser så stora ut, men samtidigt lite små.

Ella lånar en av Camillas toppar. Plötsligt blir hon en mamma som tar hand om sina barn. Mig lägger hon i sängen, läser en saga och ser till att jag somnar. Sen poserar hon och gör alla mammaposer hon kan.