jag pratar med mig själv

Titta noga. Den sista sommarkvällens sista solstrålar lämnar långa skuggor på sin väg nedåt. Skuggor från de dödsdömda växterna som förgäves står stolta och starka. Alla ska dö. Kylan är på väg ned ifrån norr. Tjälen har ännu inte satt klorna i marken, men åtta månader av iskall svensk död ligger framför mig på vägen och väntar.

Jag känner sorg i kroppen. I varenda cell.

Försöker hitta passande musikaliska ledmotiv till de här jobbiga känslorna. Just nu är det E.S.T:s makalöst vackra avsked Leococyte som tillsammans med Brett Andersons ödesmättade Wilderness och The Verves återkomst Forth som dominerar ljudrummen. Emil Jensens tredje och självbetitlade album stryker medhårs och lugnar.

Det är dåligt att Hammarby släpper Petter Andersson till Groningen. Det grusar Bajens chanser till högre placering under slutspurten av allsvenskan. Men, det är förstås bra för klubbens ekonomi, och för Petter.

Bäst av allt är dock att Primera Division har premiär den här helgen. Världens bästa fotboll är tillbaka. Ikväll ser jag både Barcelona och Real Madrid.

Med risk för att börja bli tjatig måste jag fortsätta njuta högt av Johan & Nyströms espressoblandning Isola. Köpte ett paket på Mi Piace igår och nu på morgonen startade jag dagen med en latte gjord på Isola.

Kaffe blir inte bättre. Njutningen blir inte större. Eller jo, om blandningen var gjord på KRAV- och Fair Trade-bönor. Men de har såna blandningar också som jag ska prova.

Hanna är med kompisar och tittar på fotboll. Camilla och jag försöker söndagssanera vårt hem. Om en stund ska jag hård övertalning och milt våld se till att Ella duschar för första gången på en vecka. Sen ska hon och jag åka till Huddinge C för att köpa en present till Emma som bjuder på femårskalas idag. Jag kommer gå på kalaset som diabetesförkläde.

Sedan är det bara att fortsätta med akvariestädning, tvätt, städning, rakning, rengöring. Sen ska jag fortsätta fördjupa mig i mina hudproblem med hjälp av Google och lägga upp strategin för att återta kontrollen över min hälsa. Börjar så smått få klart för mig vad jag ska äta, hur ofta och varför. Dessutom i kombination med vilka former av förbränning.

I morgon är det första september. Det innebär att sommaren slutgiltigt är förbi även i teorin. Så nån gång under dagen kommer jag spela Anna och Iddes version av Den öde stranden. Högt.

07:30
Går upp, tömmer diskmaskinen och bakar scones. Gör en latte, väcker Hanna och äter frukost. Efter en stund kommer Camilla och Ella också.

09:15
Åker med Hanna till Långängen för bortamatch mot Segeltorp. Gör upp med tränarna att hon får stå i mål eftersom hon fortfarande känner av skolstartsförkylningen. Matchen är totalt platt och Segeltorp vinner med 5-0.

11:00
Hastar hem för att Hanna ska äta snabblunch och byta om.

11:30
Åker med Hanna till Stuvsta IP där det är Stuvsta IF-dagen. Inmarsch och glass.

12:30
Åker till Huddinge C. Där är det Huddinge IK-dagen och Hanna vill kolla innebandyläget. Brolle står på scen och jag köper det vansinnigt goda Isolakaffet på Mi Piace.

13:30
Fotograferar två spelare i Huddinges damlag. De ska spela elitserien i innebandy den här säsongen och kommer blogga på Arena Huddinges webb.

14:30
Åker hem igen och monterar ihop den nya bokhyllan till Ellas rum. Fotograferar ett kryp också.

17:00
Skjutsar Camilla och min mamma till Globen där de ska se Mamma Mia.

17:30
Åker med Ella, Hanna och hennes kompisar Hanna och Emelie till Heron City för att äta mat, köpa filmer och lördagsgodis.

19:00
Hemma och går igenom dagens bilder.

22:00 (tror jag)
Ska hämta Camilla och min mamma.

Jag älskar Ella, tro inget annat, men just nu är hon något av en plåga. Mitt inne i en trotsperiod från helvetet. Det kräver enorma mängder energi av mig för att jag inte ska svara på hennes skrikrepliker med samma. Två sekunder efter att hon förstått att jag säger nej öppnar hon tårkanalerna och de gällaste delarna av stämbanden.

Sen ropar hon efter mamma.

Det är ett friskhetstecken förstås. Den egna viljan är alltid bra. Men, jag börjar få skavsår på trumhinnorna och rynkor under ögonen.

Kärlek har många sidor. Till och med den villkorslösa varianten.

Träffade Ed på förmiddagen för att gå igenom höstens marknadsföringsarbete. Ed är VD för Arena Huddinge, engelsman och just nu föräldraledig. Så jag åkte hem till honom och fick en lättlunch och mycket gott kaffe. Sen till Kulturhuset där jag skulle träffa en journalist som ska hjälpa oss med en dagstidingsbilaga senare i höst. Fick några minuter över så jag tittade på modellen av Stockholm 2030. Modeller är bra, de gör fysisk utveckling påtaglig.

Väl färdig med arbetsdagen passade jag på att göra det sista inköpet i vår lilla rumsförädling för barnen. Eftersom IKEA i Kungens Kurva aldrig verkar få in den säng Ella ska få tog jag en tur ut till Barkarby för att hämta Stockholms sista av den modellen. Och en bokhylla. Sammanlagt ett par timmar i köer genom fredagsrusning med allt vad det innebär av krockar, vansinniga hjärtinfarktsförare och tålamodsprövande väntan. Men det gick ju bra.

För i tiden räddade papporna livet på sina barn genom att rädda dem från drakar och demoner. Jag åker till IKEA.

Min vän Björn arbetar med webbutveckling i Örebro kommun. Han är en av de klokaste webbutvecklare jag känner. Få kan som Björn döma ut vilken teknik som behövs när det gäller att göra mesta möjliga nytta för de tekniken ska tjäna. Nu leder han arbetet med att göra orebro.se bättre.

I Huddinge har vi en tjänst som skulle passa Björn som en hand i en handske. Undrar om jag ska ringa?

Vaknar med två politiska funderingar. För det första: Temperaturen ökas inför det amerikanske presidentvalet. Sedvanligt går det mesta ut på att kritisera och smutskasta motkandidaten, men vore det inte intressant att se om en av kandidaterna höjde sig över den nivån och bara pratade om vad han vill göra som är bra? Vilket resultat skulle det få för opinionen?

För det andra: Jag är fast övertygad om att Sverigedemokraterna kommer in Sveriges riksdag efter nästa val. Gillar det inte alls, men tror att det kommer hända. Frågan är då från vilket eller vilka partier de kommer få flest röster. Blir det Kd som åker ur riksdagen? Eller kommer Sd kommer ta flest röster från S?

Mycket kul grej på jobbet idag. Vi bondade genom att leka OS på Källbrink. Alla gick in med rätt dos självdistans och vilja. Inga allvarligare skador och träningsvärken kommer mest sitta i skrattmusklerna. Själv satte jag personligt i höjd och tog en heatseger i sextio meter häck. Sen var det mera roligt än bra. Noterar dock med viss förtjusning att jag vid trettiosju års ålder och tyngre än nånsin fortfarande kan lyfta arslet tillräckligt högt över marken för att ta ett rekord. Dessutom i jeans och sneakers. Grymt.

Efter att moppen kommit tillbaka från doktorn märker jag att den går bättre. Känns piggare. Däremot verkar den också tömma batterierna lite snabbare. Har dessutom två önskemål till mjukvaruuppgraderingar:

1. Vill ha en bättre visare för kvarvarande batterikapacitet. Idag kan jag köra upp för en lång backe med nästan tomma batterier för att i nedförsbacken få indikation på att batterierna är fulladdade. Mätningen verkar göras i förhållande till gaspådrag vilket är missvisande.

2. Jag vill ha en klocka i displayen.

Ella vaknar på fel sida. För att inte den sidan ska föras över till mig låter jag tiden ha sin gång den här morgonen.

Jag har köpt en Asus Eee PC 901. Det är den tredje riktigt situationsanpassade teknikpryl jag köpt. Den första var en iPod, den andra en iPhone. Den här lilla laptopen väger ett kilo, är pytteliten och har ingen CD/DVD och 16 GB flashminne istället för hårddisk. Skärmen är 9 tum. Den går helt på Open Source och kör Linux som operativsystem. Den är gjord för att resa med. Och för att koppla upp trådlöst mot nätverk.

Mail, webb, ordbehandling, kalkylering, presentationer och alla vardagliga behov tillfredsställs av den lilla maskinen som inte kostade mer än 2900 kronor. Open Office, Firefox och andra kända program var förinstallerade. Varför betala för massa onödig funktionalitet jag inte behöver? Varför bära runt på onödig vikt?

Känns som att vi kommer få se många liknande produkter framöver. Less is more.

I vårt hem ska den användas för det den är avsedd för. Och för att lagra barnens blodsockervärden. Så nu kan jag ha min Mac ifred.

När Ella och jag kommer hem vill hon cykla. Och hon gör det energi och fart.

Sitter och väntar på att moppen ska komma hem. Den har varit på verkstad hos den svenska återförsäljaren eftersom tillverkaren hittat ett fel som gjorde att den under olyckliga omständigheter kunde börja brinna. Såvitt jag förstått var det några feldimensionerade motstånd som kunde göra att strömmen gick förbi själva hjärtat och rakt ut i karossen istället för till motorn. Och fast jag inte kan något om det här egentligen förstår även jag att plast och stark ström inte är en bra kombination.

Men, de har informerat mig och åtgärdat problemet. Så jag har fullt förtroende för min E-max och de som sålde den till mig.

För första gången ångrar jag min pension från dagensskiva.com. Adrian Recordings har skickat mig Emil Jensens nya album. Efter att ha lyssnat på det under dagen är jag rätt sugen på att berätta för omvärlden att det är den enda skivan någon behöver köpa den här hösten.

Samtidigt följer jag mina tidigare skribentkollegors diskussioner om diskussionsforumet på dagensskiva.com och känner att livet som pensionär är rätt sjysst ändå. Får väl skriva en redig recension här på bloggen om någon dag istället.

I morse var daggen som låg på bilen tung, tjock och kall. Föraningen till frost. Det går fort utför.

Jag har svårt att bestämma mig för vilka som är de största klåparna. Förstås idioterna i klacken som gör att derbyt måste avbrytas. Men också klubbarna, domarna och polisen som inte blåser av matchen direkt när det börjar urarta och sedan stänger butiken. Varför tillåta kaoset överhuvudtaget?

Sulan räddar en poäng med en klockren vänsterträff rakt upp i krysset, men det är liksom svårt att glädjas åt det efter ännu en uppvisning i fotbollsdöd. Tidigare har Daniel och jag sett derbyn på plats då och då. Nu ser vi dem på teve.

Det finns en anledning.

Jag har fått en dålig start på hösten. Det har jag fått de senaste åren. Efter några veckors sömnproblem i varm och fuktig luft med rastlösa ben har världen utanför trängt igenom mina försvarslinjer och tagit över det enkla livet. Jag har lagt alldeles för mycket energi på att blir förbannad på orättvisor som är utanför min påverkan. Låtit alldeles för många okontrollerbara saker göra slut på mina krafter.

Därför ska jag ägna mig åt lite kvalificerad terapi iform av läsning. Tre (förmodat) goda böcker ligger på sängbordet och väntar:

• Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn
• En dold Gud av Stefan Einhorn
• De nya uppenbarelserna av Neale Donald Walsch

Jag behöver lite kloka tankar istället för trams mellan öronen.