jag pratar med mig själv

Ikväll såg Ella, Camilla och jag Hayao Miyazakis animerade film Kikis Expressbud. Helt magisk film. Den bästa animerade film jag sett sedan jag såg samma regissörs Min granne Totoro. Se den. Med barn eller utan. Den gjorde mig varm.

Ibland undrar jag om det moppen som klär mig eller jag som klär moppen. Varför åker inte alla ensamma män i stan så här? Tyst, billigt och ekologiskt.

Idag träffade jag Sonia. Och hennes man Peter. Sonia är den första bloggkompis jag träffat på riktigt. Hon är en riktigt begåvad fotograf som tröttnat på att erbjudas tråkiga jobb och istället vill starta eget. Idag träffades vi för att diskutera fotografi, företagande och lite annat. Tiden sprang iväg som den brukar när jag träffar sköna människor.

Jag tror vi kommer kunna hjälpa varandra framöver. Genom att utbyta tips och erfarenheter och dela nätverk med varandra. Trots att vi lever i olika delar av landet. Eller kanske, tack vare det. Kände direkt att Sonia och jag delar syn på bilden och varför den är så speciell. Kika på hennes bilder. Hon kan sin sak.

När Sonia och Peter bröt upp för att åka den långa vägen hem sa hon till mig att ”du är som på bloggen”. Jag tog det som en komplimang.

Forne Suede-ledaren Brett Anderson har gjort en ny skiva, Wilderness, som är förvånansvärt bra. Fabroderligt lågmäld med mycket piano och bara långsamt melankoliska låtar. Rekommenderas om du nån gång varit det minsta svag för Suede.

Faktiskt även till dig som aldrig varit det.

Ellas bästis Vilma har kommit hem igen. De har inte setts på ett par veckor och längtan var ömsesidig. Så de hann både leka, stöka, titta på film, bada och äta glass idag. Hos oss och hos Vilmas familj. Det var kul att bara se på.

Doften, känslan och närvaron av en ny och alldeles fantastisk människa. Det finns hopp för människan. Varje ny som föds är en ny chans. Jag tror att den här flickan, precis som mina egna, kommer göra världen lite bättre.

Kika lite på bokstäver, lyssna i hörlurar, rita gubbar, plocka klossar, hoppa på ett ben, gå på ett streck och vänta i väntrum. Ella är nu en enligt normen godkänd fyraåring. Tack för det, BVC.

Hitta.se har släppt sin App i iTunes. Den är gratis och placerar hitta.se i din iPhone utan att du går via webbplatsen. Uppgifterna du söker efter kan snabbt sparas ned i dina Kontakter. Enkelt och bra. Mer sånt.

Ser fotboll på teven för första gången sedan EM. Hammarby möter Örebro borta. Inte mycket att rapportera om. Zzzzzzzz zzzzzzzz zzzzzzzz zzzzzzzz zzzzzzz zzzzzzz zzzzzz zzz zzzzzzz zzzzzzzzzzz zzzzzz zzzzzzz zzzz z z zzzzzzz zzzzzz zzzzz.

ÖSK leder med 1-0.

Tilägg efter nittio minuter: ZZZZZZZZZZZ 1-1.

Läste just ännu en gråtartikel om att det är synd om de svenska bönderna. Att de tvingas nödslakta boskap på grund av torkan. Jag visste inte ens att det var torka i Sverige. Men vem vet, snart kanske vi behöver internationella hjälpsändningar?

Svenska journalister är vansinnigt fast i att beskriva sin omvärld utifrån ett tragiskt perspektiv. Det är ett straff att vara bonde på grund av för mycket regn eller före lite, för mycket sol eller för lite, för mycket EU eller för lite. Det är stigmatiserande att vara företagare eftersom marknaden är för kontrollerad eller för okontrollerad, reglerna är för många eller för få. Att vara bög eller flata är år 2008 värre än att vara spetälsk under medeltiden. Att vara anställd i äldreomsorgen är ett dödstraff – precis som att vara pensionär.

I stort sett så beskriver journalister hela Sverige och varenda en av oss som rollinnehavare i ett drama Lars Norén skulle varit stolt över. Varför? Självplågeri eller cynism? I vår lilla del av världen är det både tryggt och säkert. Ingen nu levande ursvenne har tvingats slåss för att överleva. Är det därför våra granskare försöker göra oss till martyrer trots att vi egentligen inte är det?

Eller är det av den enkla anledningen att det är värst av allt att vara journalist? De måste åtminstone lida något fruktansvärt av att skildra denna dystopiska skräckdel av världen.

Eller så är det bara i min lilla egoistiska värld det är så bra. Jag kan ju inte veta med säkerhet. Men, det är inte synd om mig åtminstone.

Idag gjorde vi en liten utflykt till SoFo, dvs Södermalm söder om Folkungagatan. Skönt att strosa runt i stan. Vi gjorde en kort avstickare till Götgatsbacken också. Inspirerad av min kompis Daniels recension av Leksaksmuseet häromdagen kommer här några omdömen om SoFo.

Sivletto: Ville börja på Sivletto eftersom jag länge tänkt gå dit och ekipera mig. Parkerar utanför men möts av en skylt att de har stängt på måndagar under sommaren. Betyg: Nej.

SoFo:s pitoreska charm: Vet inte om det beror på att det är semestertider, men SoFo kändes stängt. De bohemiska design-, mode- och medieinriktade butikerna kändes tillbommade och låsta. Inte ens på Skånegatan syntes några sköna profiler till. Betyg: Nej.

Gallerian i Skrapan: Den nya Gallerian i Skrapan innehöll rätt trista butiker. Kändes mest som en gäspning. Strömlinjeformat innehåll, men plus till Applebutiken på andra våningen. Betyg: Varken varmt eller kallt.

Weekday: Eftersom Hanna vill kolla in Cheap Monday tar vi oss till Weekdaybutiken på Götgatsbacken. 75 procent rea, men bara på storlekar för piprensarmänniskor. Hanna är tolv år, men lyckas ändå inte pressa in sig i några av reabrallorna. Spelar dock inte nån större roll eftersom Cheap Monday är billigt även utan rea. Inget inköp dock. Vi gillar Weekday. Stort utbud av bra jeans. Betyg: Ja, bra.

Ringen: Eftersom Ella och Camilla vill till H&M tar vi oss nedför Götgatan till Ringens centrum. Ett riktigt loserställe. Ett köpcentrum som vill vara fränt, men mest känns som en installation av Stadsmuseet. Här minglar klassiska söderprofiler som inte trängts undan av nyfräna och nyrika medieprofiler. Halta och lytta, alkade och allmänt dekade söderbor frodas i Ringen. Som ett gäng zombies drar de runt utan synliga mål. Det kan på något cyniskt sätt kännas charmigt, men inte särskilt länge. Ringen är tillsammans med vissa delar av Hornstull det gamla Söders sista utpost. Betyg: Kallt.

Sammanfattningsvis känns SoFo mest som ett sätt för Söders nya kolonisatörer och medelklassens stekare att bekräfta sitt eget val av plats att bo. För trots utbudet av små sköna butiker och serveringar är SoFo knappast något som skiljer ut sig jättemycket från resten av stan. Som familjenöje är det rätt värdelöst faktiskt. Nånting säger mig att det är Street eller Bondens marknad som gäller.

Slutbetyg: Ljummet, på gränsen till kallt.

Börjar inte den här Pridegrejen kännas lika ny och viktigt som Babsan? Några som verkligen skulle behöva en Pridevecka och synliggöras är alla tråkiga, glåmiga och supervanliga förortsmänniskor som lever frånskilda med barn. Oavsett om de är HBT eller inte. Oavsett om de är tråkstraighta eller något annat. För mig känns Pride allt mer som att det är en vecka för den delen av HBT-kulturen som ändå alltid syns, och att den är vansinnigt förtryckande mot den del av HBT-kulturen som aldrig syns.

Är inte hela HBT-begreppet ganska knasigt förresten? Jobbigt att bli kallad HBT-person. Minst lika jobbigt som att vara en A-människa eller en B-människa. I min värld räcker det med att vara människa för att vara lika mycket värd som alla andra. Sen spelar resten liksom ingen roll. Inte vem du är, varför, varifrån du kommer eller vem, vad eller vilka du vill leva med/knulla med/spela spel med.

Fast, som festival betraktat verkar Pride fylla en funktion. Medias bilder har dock blivit stelare än det mesta. Pride och dess arrangörer/besökare har fått en cementerad etikett.

Knappast något att vara stolt över.

Ella och Hanna svalkar sig i betongbadet vid Bandängens Parklek i Högdalen.

Today the heat reached its highest peak this season. Thirtyone centigrades in the air by mid day.

Post in English due to bug in WordPress iPhone App which makes it crash when using Swedish letters.

Förresten, här är de senaste bilderna från min bildblogg. Gör inlägget mest för att testa ett script.

[inlinefeed rss_feed_url="http://www.365bilder.se/index.php?x=rss"]

Eftersom kritiken var hård mot den design jag valde för bloggen har jag gjort om den igen. Allt för att förbrylla.

Tjugoåtta grader i skuggan. Blir svettig så fort jag rör på mig. Håller på att tömma poolen för att göra rent den. Camilla har rensat lite i rabatterna. Hanna är och badar med sina bästisar. Nu ska vi köpa glass, byta gasoltub till grillen och köpa nya tallriksunderlägg för uteätningen, eftersom de gamla av strå har möglat. I högtalarna en sommarblandning som domineras av Papa Dee och Club Killers.

Semester är sweet. Borde jag ha oftare.

Med lite mer än två veckors semester kvar passar jag på att fundera på lite saker jag skulle vilja göra innan de är slut.

1. Åka till Skåne och Köpenhamn med familjen
2. Ta med Ella till Kolmården
3. Inreda garaget
4. Göra klart badrummet i källaren
5. Åka på en campingtripp med familjen och tältet
6. Ta det lugnt i stan och åka skärgårdsbåt
7. Åka bort med bara Camilla ett par dagar
8. Paddla kanot

Trevliga brev i fönsterkuvert ligger och väntar i brevlådan. Med olika siffror berättar avsändare om att de saknar mig.

Efter en helt odramatisk resa har vi äntligen kommit hem igen. Ingen spydde och luftgroparna lyste med sin frånvaro. Känns som att vi alla är rätt nödja med att vara hemma, för hur jag än vrider och vänder på det är det skönast här. Att vara gäst länge är jobbigt. Trots att Camillas mamma och pappa är ett oerhört kravlöst värdpar. Trots att hennes systrar och deras familjer är hur sköna som helst.

Nu är vi tillbaka där vi själva är kung, drottning och prinsessor. I vårt lilla rike.

Jag ber att få lyfta på hatten och säga tack till alla vänliga människor som tagit hand om oss, försett oss med mat, husrum och kärlek den senaste veckan.

Nu ska jag åka till Coop och fylla på förråden här hemma. Resten av semestern väntar ivrigt.