En arbetsgrupp inom Kd har föreslagit att antalet pappadagar knutna till ett nyfött barn ska dubblas från nuvarande tio till tjugo. Tio extra kvoterade dagar. Men fortfarande vill ingen föreslå det självklara, att föräldraförsäkringen i sin helhet ska individualiseras. Den politiska konsensusen är fortfarande näst intill total när det gäller att mamman ska kunna ta av pappas föräldradagar och vice versa. Så länge som den samstämmigheten dominerar kommer vi alla bidra med våra skattepengar till ett system som vidmakthåller kvinnans position som mindre värd på arbetsmarknaden, mannen som mindre värd i föräldraskapet. För det är så vår kultur är byggd.
Jag tycker det är värdelöst. Föräldradagarna är till för barnet. Barnet har rätt till båda föräldrar i samma utsträckning. Då tänker du kanske: Tror du inte föräldrarna själva kan avgöra vad som är bäst för barnet? Mitt svar är nej. Det har visat sig om och om igen. För hur kan det vara bäst för barnet att ha ett ojämlikt förhållande till sina föräldrar? Hur kan det vara bäst för barnet att arbetsmarknaden nedvärderar kvinnor?
Kan du svara trovärdigt på de frågorna är jag beredd att omvärdera min inställning. Så länge fortsätter jag kräva en individualiserad föräldraförsäkring som fungerar precis som A-kassa, sjukpenning och semesterdagar. För mig känns det absurt att bidra med skattepengar till ett system som gör vårt samhälle snett i sin kärna.
