jag pratar med mig själv

Länk: Jag ligger i ett litet rum i Malmö och firar att oktober tar slut genom att titta upp i ett tak och ibland titta in i en liten TV. Ganska rogivande, faktiskt.

05.45 imorgon kommer taxin. 06.20 går tåget mot Malmö. Tre dagars arbete väntar där jag och min kollega M ska försöka ta ytterligare några steg på vägen mot målet i det stora projekt vi arbetar i just nu. Jag hoppas dessutom på att vi ska kunna äta lunch i Köpenhamn någon dag. Eller ta en kvällstur. Kommer hem fredagkväll.

I november.

Länk: Jag har hämtat Hanna i Högdalen och vi styr hem mot Stuvsta. Himlen brinner med rosa flammor.

Kvällens lilla kalas blev av det modesta slaget. Min mamma som skulle bjuda på mat blev tyvärr krasslig, men försåg oss med en välsmakande vegpaj. Min bror Magnus kom förbi med gratulationer och vi åt och pratade. Telefonen har gått varm och födelsedagsbarnet har fått prata en hel del.

Vuxenkalas i vardagen.

Kort kommentar till den oerhört fåniga debatten om statssekreterare Schenström och journalisten Pihlblad. Kärleken är fortfarande fri. Till och med en statssekreterare och en journalist kan ha en kärleksrelation. Goddammit, de kan till och med få vara knullkompisar. Ingen annan har rätt att begränsa den friheten.

I min värld får en statssekreterare dessutom vara berusad om hon eller han vill. Det är människor vi pratar om. Inte maskiner.

För en timme sen tog den skeva lilla kören bestående av Hanna och mig stegen in i sovrummet och sjöng tvåstämmigt JA MÅ HON LEVA! för Camilla som fyller år idag. Ella låg bredvid och trodde vi sjöng för henne. Efter lite presenter och frukost ska vi göra oss klara för jobb och allt det där andra.

Men, jag säger grattis till min underbara bästa människa och älskade.

Hanna och jag åker en stund till Sickla för att köpa present åt Camilla som fyller år imorgon. Jag får en timme på egen hand med Hannas alla tankar och funderingar. Det är som att ställa sig i ett vattenfall av kunskapstörst och funderingar om det stora och det lilla i livet. Hon är en tänkande individ min stora dotter. Och jag har lite dåligt samvete för att jag inte tar tillvara på all den här tiden som aldrig kommer tillbaka. Men, varje gång jag gör det blir jag alldeles varm och stolt.

En Barbapappa.

Jag har sagt upp mig. Från 1 december är jag inte längre tjänstledig från min tjänst i Regeringskansliet. Då tillträder jag istället min fasta tjänst som kommunikationsstrateg på den statliga myndighet jag arbetat tillfälligt hos det senaste året. Fortfarande på deltid, men med samma intensitet som tidigare. Stora saker ska göras den närmaste tiden.

Men, jag kommer sakna mina kollegor på departementet. Mycket. Bättre arbetsgrupp är nog svårt att hitta. Fantastiska personligheter med enorma hjärtan, stora famnar, härlig humor och bäst av allt – ett mycket stort kunnande. Det var de personerna som gjorde att mitt beslut inte var så lätt att fatta som jag trodde.

Samtidigt var jag tvungen att inse att det var dags att gå vidare. Nu ska jag skaffa mig nya erfarenheter och lära mig andra saker om hur statens maskineri fungerar. Tills den dag det är dags att hålla i kameran på heltid.

Och mina nya kollegor är ju också fasligt trevliga. Även om de aldrig kan bli som världens bästa kommunikationssekretariat. För det finns bara ett sådant.

Länk: Dagen börjar bra. Känner mig paradoxalt nog utvilad en måndagmorgon och klarar av att lämna Ella på dagis, Hanna på innebandyskola (höstlovsaktivitet) och ta mig till jobbet i rimlig tid. 8:43 passerar jag Hornstull med ett leende på läpparna.

Kent, The Hives och Richard Hawley i all ära, liksom The National som min vän Fredrik säger att jag måste lyssna på…. men allra bäst just nu är Eric Malmbergs skiva ”Verklighet & Beat”. Fantastisk instrumental musik med flummig orgel i centrum. Med den i öronen blir grådisiga oktoberdagar helt ok. Finns förstås på iTunes och även Myspace.

Länk: Lyssna på Myspace eller läs Davids recension på dagensskiva.com

Installerade nytt trådlöst nätverk idag. Uppgraderade från Airport Express till Airport Extreme. På köpet blev mina två USB-hårddiskar nätverksdiskar, vilket innebär att jag har tillgång till mina bildbanker trådlöst i hela huset. Det tog ungefär fem minuter. I morgon ska jag köpa en Mac Mini (minsta konfigurationen) som ersättningsdator till PC:n som står på övervåningen. Nu åker Windows ut för gott. Datorn på övervåningen var vår familjedator så länge som internetbanken bara fungerade på Explorer. Nu när den funkar på Firefox och virusskyddet på PC:n gått är Windows tid förbi.

Apple är bara för bra.

Följande saker klarades av, nästan helt utan gnäll.

• Studsmattan ska monteras ned
• Båda bilarna ska få vinterdäck
• Fiskarna ska få nytt vatten
• Tvätt ska tvättas
• Huset ska saneras/städas
• Badrumsväggar ska spacklas
• Barn ska få mat
• Blodsocker ska mätas
• Insulin ska injiceras
• Present till kalas ska inhandlas
• Bredbandet ska strula

Vi borde betalat räkningar också, men det får bli imorgon.

Länk: Världens allra finaste.

Går ned i garaget för att ta ett par porträtt på barnen till mormor i Norrbotten. Snabbt och enkelt gjort, och jag tar aldrig bättre bilder än på mina egna barn.

I säsongens sista match lossnar det för Hammarbys amerikanske yngling. Tre mål när GUYS bjöds på fyramålsnederlag. Charlie kan nog blir ett triumfkort framåt nästa säsong.

Länk: Utanför ytterdörren.

Hösten känns förlamande just nu. Luften är äckligt fuktkall. Färgskiftningen bortom löven är mörkgrå, mellangrå, grå och ljusgrå. Jag kan inte klä mig rätt. Antingen är jag för varm, eller för kall. Känner mig som en jutesäck full med bajs. Vi kan kalla det höstdepression. Jag har ingen lust att finna mig i att det är dags för sju månaders dvala. Vill så mycket mer. I ljuset och värmen. Det som kändes så självklart som framtiden för någon månad sen känns idag som något jag borde välja bort. Och jag börjar bli trött på att läsa mitt eget gnäll.

I natt ställer vi om klockan. Jag ska ställa om min inställning också.

Degerfors slutar åtta i superettan efter att ha vunnit sex raka matcher på slutet. Succé för gamle Degerfors-profilen Milenko Vukcevíc som tagit över som tränare. Säsongsavslutningen var meriterande med 2-1 mot Norrköping.

Forza rödvitt!

Efter en skön sovmorgon med lång frukost och behagligt lågt tempo är njutningen slut. Nu är det på sedvanligt manér dags att beta av några måsten:

• Studsmattan ska monteras ned
• Båda bilarna ska  få vinterdäck
• Fiskarna ska få nytt vatten
• Tvätt ska tvättas
• Huset ska saneras/städas
• Badrumsväggar ska spacklas
• Barn ska få mat
• Blodsocker ska mätas
• Insulin ska injiceras
• Present till kalas ska inhandlas
• Bredbandet ska strula

Jag känner mig inlåst i en bur av måsten. Det är inget jag gillar. Och för varje gång jag tänker att det bara är att bita ihop och jobba igenom listan tillkommer en lång rad nya måsten. Det känns som att livet är ett hamsterhjul där någon elak professor kastar in nya måsten hela tiden.

Länk: Inga kommentarer.

Har gått igenom bilderna från helgens modefotografering. Tycker den här ganska tydligt visar att barnen fick lön för mödan till slut. Efter att under ett par timmar klätt på sig olika plagg och poserat framför kameran fick de fritt spelrum på den stora studsmattan som dessutom var full med höstlöv.

Länk: Trots de imbecilla radiopratarnas tjat om klart väder vägrade dimman släppa taget om mina delar av stan idag.