jag pratar med mig själv

När Hanna är på Coerver Coachning åker Camilla och jag med Ella till Kungens kurva för att komplettera våra garderober. Det blir byxor, underkläder och strumpor. Jag köper också det där nitbältet jag aldrig fick som tonåring. Liten lunch på McDonald’s där Ella får en ballong.

Skön konversation mitt på dagen:

Jag: Ella, är du på riktigt?
Ella: JAAA!
Jag: Är pappa på riktigt?
Ella: Nej.

Precis så är det. Jag är på låtsas och Ella på riktigt.

Låt mig förtydliga hur jag ser på fundamentalister. De är i min värld allt oftast giriga män som använder en från början vacker tanke till att styra världen dit de vill. De besudlar religioner och ideologier för att uppnå egen vinning. Nästan alltid är det pengar det handlar om. För att skaffa sig ett problemfritt liv är de beredda att offra alla i sin omvärld. De har varit imperialister, kommunister, korsfarare, inkvisitörer, kristna, muslimer… och mycket annat. För att uppnå det de vill gömmer de sig idag bakom argument som att slå ned den store satan, sprida demokrati i världen eller försvara sig från de andra fundamentalisterna. Samtidigt som de sitter på piedestalen med sina tillgångar och får det allt bättre själva.

Världen är inte svårare än så att förstå.

Kalla mig gärna cyniker. Men denna definition gör det lättare för mig att fokusera på det jag tycker är viktigt. Kärlek och nyfikenhet. Raka motsatsen till det fundamentalisterna drivs av. Gör det mig bättre? Absolut inte, men det är mitt sätt att leva.

Det finns ett land som stöttar en ockupationsmakt med pengar och vapen. Som systematiskt för bort oliktänkande utan lagligt stöd. Nu har ett annat land som ständigt är under hot från det första valt att ta bladet från munnen. Kan vara en av morgonens bästa nyheter i en knasig värld där många tror att de har klart för sig vem som är ond och vem som är god.

Iran har terrorstämplat USA.

Jag tycker på allvar att Iran via FN ska kräva att få inspektera USA:s lager av massförstörelsevapen också. För det är ju så att ALLT USA anklagat andra länder för sedan 11 september 2001 står de för själva.

Jag terrorstämplar också USA. Och Iran. Fundamentalister är alltid fundamentalister. Även när de är vita och rika.

I dag krävs fem piller för att få mig att fungera normalt. Ett för att näsan ska svälla av. Ett för att febern ska lindras. Ett för att mina slemhinnor inte ska reagera mot allt de inte gillar. Ett för att hjälpa min sköldkörtel att styra ämnesomsättningen och ett för att min hjärna ska fungera normalt. Innan jag sköljer ned dessa piller tar jag nässpray och astmaspray.

Jag är inte den vassaste kniven i lådan.

Hanna börjar dagen med bortamatch i innebandy. Hon gör ett mål när Huddinge spelar ut Marieberg i Gärdeshallen med 6-1. Sen direkttransport till Stuvsta IP där hon räddar en poäng och gör 1-1 när Stuvsta möter Älta i sista sanktanmatchen för den här säsongen.

Dagens bild är ett ord. Namnet på det land hela Sveriges mediekåt kändiselit besudlar idag. Ju mer jag tänker på det sjuka i att utnyttja en mänsklig kris för att glänsa lite i mediernas strålkastarljus desto mer irriterad blir jag. Så nu stänger jag av istället.

Alla tävlar om att vara rödast idag. Riksdagsmän, tidningar och kändisar. För att stötta frihetskampen i Burma. Det är bra, men tillåt mig att vara lite cynisk. Hur hjälper det förtryckta människor att Idol-juryn och andra helt betydelselösa medieprofiler tar på sig en röd tröja och poserar framför en kvällstidningsfotograf? Hur?

Jag hoppas att alla som idag bara älskar Burma gör det om några dagar när världens blickar riktas någon annanstans. Annars kommer de förtryckta aldrig få det bättre. Jag vill inget hellre tro än att människors engagemang för att andra ska få det bättre är äkta, men tippar att ungefär nittiofem procent av de som bär röda kläder idag inte kommer ihåg Burma om bara ett par veckor. Och egentligen inte alls bryr sig om några burmeser.

Tyvärr brukar det se ut så. De som fortsätter engagera sig brukar etiketteras som radikala, terroristster eller något annat otäckt.  Dessutom är det ju lönehelg så de flesta av oss har viktigare saker att tänka på.

Hmmm… varje gång jag ryter till verkar kablarna skärpa till sig. För uppenbarligen hade teknikern inte lyckats lösa problemet igår. Tidigare idag fick jag meddelande i mobilsvaret som går ut på att själva stolpen som mina trådar sitter högst uppe i är skadad och måste repareras/bytas ut. Först när det är gjort kan de attackera själva problemet.

Något säger mig att jag ska beställa trådlöst bredband. Nu.

Mitt i möte ringer telefonen.
”Tjena Fredrik! Det är XX på Relacom. Är du hemma?”

Det visar sig att Telias entreprenör redan sitter i min stolpe och grejar och undrar om det är någon skillnad på uppkopplingen nu. Jag sitter på Kungsholmen och har ingen aning. Han säger att han ska greja lite mer. Om han behöver komma in i huset lovar han att ringa först. Nu på kvällen funkar bredbandet bättre än på länge. Så det var nog bra att han grejade i stolpen.

Ibland lönar det sig att kämpa emot den ovilliga supporten.

Lite i skymundan konstaterade Camilla häromdagen att det gått ett år sedan Ella fick diagnosen diabetes. Det känns som ett helt liv. Ett helt jävla liv.

När jag åker till jobbet ligger en tät dimma över stan. Essingeleden är inbäddad i en ljusgråvarm massa som gör att det känns som jag står i en kö till himlen som rör sig sakta, sakta framåt. Ungefär som livet.

Snart släpps Bruce Springsteens nya skiva ”Magic”. Kanske redan på fredag. Jag har tjuvlyssnat på den två kvällar i rad nu och tycker det låter väldigt bra. Skönt att höra världens bästa E Street Band svänga igen. Du kan också lyssna genom att klicka på bilden.

Två nya mål ikväll. Frågan är om Zlatan är bäst i Italien just nu?

Hanna har hostat och snorat snart en vecka. Camilla har börjat låta allt mer infekterad i halsen. Ella börjar idag att bli riktigt snorig och hostig. Själv använder jag bara nässpray än så länge.

Det är höst nu.

Ella har ritat en katt. Sen har hon knycklat ihop den. Det blir finast så, tycker hon.

Står utanför Coop på Ågestavägen och röker. Inser att det här med kvällsöppen affär är en vardagsräddare och förstår inte hur mina föräldrar fick ihop livet med fyra barn och affärer som stängde klockan sex för att forsätta vara stängda på helgen. Sen går jag in och köper äpplen, gurka, bröd, mjölk och yoghurt.

När jag ändå surar konstaterar jag att bredbandet fortfarandet funkar dåligt. Telia har efter en veckas e-postväxling gått med på att skicka en tekniker. Jag får förstås betala kostnaden för utryckningen om teknikern inte hittar något fel. Nu väntar jag bara på att någon ska ringa mitt under en arbetsdag när jag är upptagen.

Bilen hostade till och dog vid Hornstull idag. Men det räckte med att starta den igen. Den här gången.

Ska börja laga mat till mina barn och en kompis till det stora barnet. Har just plockat fram en falukorv och ett paket makaroner. Får ett sting av aggression i mig. Vad är det som reducerat mig till en maskin som på vardagarna knappt orkar med att förse mina barn med tillräckligt med omsorg för att täcka deras basbehov? Svaret är förstås mitt eget sätt att leva. F*cking falukorv och makaroner.

Det är dags att lämna en värld för att gå över till en bättre.

Åt lunch med en vän och tidigare kollega idag. Hade inte träffat henne på länge. Vi åt och pratade, drack latte och pratade. Hon strålade. Det gav mig energi. Skönt, för på senare tid har det mest förbrukats energi.