jag pratar med mig själv

Dagens bild är publicerad. Semester. Semester. Semester.

Camillas mamma och pappa har åkt tillbaka till Norrbotten. Igår kväll gräts det i hallen när vi sa hej då. Under två perioder har de spridit värme och kärlek i vårt hus på sitt alldeles egna sätt. Dessutom har de hjälpt oss en enorm bit på väg med det nya badrummet. Slitit hårt, utan att ens be oss som borde bygga det om hjälp. Därför känns det lite tomt när de åkt. Jag känner att jag aldrig hinner tacka dem tillräckligt. Därför gör det lite ont när Camillas mamma fäller sina tårar i hallen.

Så, tack för allt Aila och Gunnar! Ni är bäst. Och må aldrig mina barn flytta hundra mil ifrån mig när de blir så gamla.

Sommarens första riktiga åskväder har passerat vårt hus. Rejält med dunder och brak. Rejält med vatten från himlen.

Dagens bild är publicerad. När jag passerar platsen där det tidigare under dagen brunnit i en träningslokal vid Hornstull ser det fullkomligt ut som vanligt. Bortsett från avspärrningar och uniformer.

Hammmarbys mittfält ser allt bättre ut. Idag vann de mot IFK Ankeborg. Eguren, Zengin och Chanko.

Dagens bild är publicerad. På intressanta snappedshot.com exponeras Islamic Rage Boy.

Dagens bild är publicerad. När två barn fyller år samma dag måste man förstås ha två födelsedagar ändå. Så idag firade vi för andra gången när min pappa och Marie kom förbi. Barnen blev glada förstås, jag också. Vi träffar dem för sällan.

Hur kan människor acceptera att skriva spaltmetrar om låtsasnyheter knutna till ett teveprogram på en timme? Vem tar uppdraget att göra re-writes på utkablade notiser om den där arvtagerskan? Var är ryggraden? Yrkesstoltheten? Och hur kan vi läsare vara så jämrans kåta på att läsa om ingenting?

Undrar hur vädret blir imorgon.

Allt som har med Allsång på Skansen att göra.

Paris Hilton har släppts ur fängelset.

Dagens bild är publicerad. Ett kärt återseende.

Dagen börjar med en rivstart eftersom jag försover mig och Camilla är sur eftersom jag trots upprepade snällförsök vägrar vakna. Väl på jobbet är chefen tillbaka full av entusiasm efter en veckas semester i Spanien. Sedan lunch med arbetsgivaren jag är tjänstledig ifrån. Nu har jag efter bästa klåparförmåga försökt bistå svärfar i att gjuta betong och lappa ihop en spricka i väggen till det som ska bli vårt nya badrum. Just nu sitter jag på altanen och lyssnar när grannarna spelar folkmusik på fiol. Kvällen är varm och fåglarna kvittrar.

Om en vecka, semester. Sedan förvirring.

Dagens bild är publicerad. En titt upp i himlen visar klart till halvklart.

Vaknar med en lätt gnagande känsla av…. vet inte vad jag ska kalla det. Otillräcklighet, nej. Dumhet, nej. Hopplöshet, absolut inte. Men känner mig lite fundersam. Vi lever för dyrt. Det kostar för mycket att bo där vi bor. Våra löner har inte utvecklats som de borde. Utan att vi står inför någon akut kris känns det som att det är dags för nya tag i livet.

Den gamle maniske jag hade gjort en rivstart här. Den nya balanserade försöker ha is i magen och låta semestern aktivera själv och hjärta och hitta svaren. Kanske dags att lägga i en växel med firman. Kanske dags att börja kika på arbetsmarknadens olika möjligheter.

Dessutom känner jag mig alldeles för tjock. Efter att jag rakade av mig skägget igår ser jag ut som en fotboll. Men nu ska jag dammsuga i det kommande badrummet som svärfar ska spackla.

Livet mellan trettiofem och fyrtio i en villa i 08-området. En känsla av…

Ibland är det bara för härligt att vara medeianalytiker år 2007. Den här artikeln i Aftonbladet från idag är på sitt sätt underbar. Det handlar om Kate Moss. En förbrukad trettiotreåring. Sensmoralen är enkel – ungdomar, akta er för cigaretter, knark, stranden och ett i övrigt ohälsosamt liv eftersom det kan göra er fula.

Märk väl, inte dumma i huvudet, men fula.

Dagens bild är publicerad. Eller rättare sagt inte. Vaknar upp med en ekonomisk baksmälla och sparar därför på färgerna.

Första sommarpratare för året är Ulf Lundell. Pratar just nu. Inte helt otippat lite bittert anslag, men ändå intressant. Bra musik. Mest från sextiotalet. Det fyrtio år sedan kärlekens sommar, sextisju. Coolaste bandet med coolaste låten enligt Lundell är The Beatles och ”All you need is love”.

Bra val.

Lite skönt är det på något sätt. För några år sedan var det stökigt i den europeiska opinionen kring förslaget till ett nytt fördrag. Holländare och fransmän folkomröstade och vill inte ha ett sådant. EU:s statschefer, diplomater och förhandlare gjorde då ett smart drag. Tog paus. Väntade tålmodigt tills dess att medborgarna inte brydde sig längre. Och i natt kom de överens. Fördraget är klart, i stort sett oförändrat. Ingen lär få folkomrösta den här gången.

Eftersom jag själv aldrig gick med i EU har jag inte någon åsikt, annat än den att det är fascinerande att spelet om unionens utveckling kan vara så cyniskt. Och att unionens politiker och tjänstemän kanske kan sluta förvånas över det låga intresset för unionen och det låga valdeltagandet i valen till Europaparlamentet bland medlemsstaternas medborgare.

Vi behandlar er som ni behandlar oss – helst inte alls.

Dagens bild är publicerad. När jag kör på Ågestavägen efter att ha handlar midsommarmaten känner jag mig som den sista överlevande på planeten. Vägen ligger tom. Villorna är tomma. Det är midsommar och svenskarna har en kollektiv konsultation med doktor Spånkén, även känd som alkoholdraken.

Sover ut, äter fukost och ser barnen dansa små grodorna på köksgolvet. Hanna lär Ella hur man gör. Sen ut på altanen för latte och tobak. Ett ganska tunt men kompakt molntäcke täcker himlen. Men det är varmt och skönt. Midsommarafton har startat bra. Nu väntar städning i mäniskornas boningar och fiskarnas. Ur högtalarna strömmar Ive Mendes och än så länge känns dagen oerhört behaglig.

Av årets ljusaste natt märkte jag intet. Sov som en sten.