jag pratar med mig själv

Försöker inte tänka på att det lilla skavsåret i magen börjar kännas igen. Det är fortfarande sommar. Men alla mail som letar sig in i mobilen, de liggande köerna av fotojobb, terminsstarten som ligger ett par dagar bort gör det svårt att bortse från att det riktiga livet måste ställas på vänt snart.

Igen.

Sedan jag kom tillbaka till stan har två störiga ovänner börjat göra sig påminda. Prestation och krav. Jag försöker ignorera dem.

Igår kväll såg vi på Eden Lake. Efter tjugo minuter ungefär fick jag tokångest. Gick undan en stund. Sen snabbspolade vi filmen och tittade liksom i smyg. Det var den otäckaste film jag någonsin sett. Helt utan övernaturliga inslag. Bara människor. Sköt in många vansinnigt obehagliga känslor i mig. En effektiv sammanfattning av mycket av det som jag är rädd för i samhället jag lever i. Med ett slut som är poetiskt i sin ondska och uppgivenhet. Och alldeles, alldeles hopplöst.

Se den om du vill må dåligt en stund. Eller kanske vakna till.

Ont i huvudet, check
Ont i magen, check
Ont i bröstet, check
Klar för nästa vecka, un-check.

Det har gått en timme sedan senaste gången Facebook kallade på uppmärksamhet för att någon uppdaterade sin status. Push-meddelandena från min äppelmärkta telefon kommer inte längre. De flesta har nog varvat ned nu. Jag läser. Och skriver. Försöker få ihop ett klokt förslag för en viktig utvecklingsinsats. Ett beslutsunderlag. Ett delprojekt.

En ganska bra tid att läsa och skriva. Natten. När inga andra tankar tar plats. Inga andra människor vill ha uppmärksamhet.

Igår var en jobbig dag. Inatt var bättre.

När jag hör min pappa vara ledsen blir jag förtvivlad. Så har det alltid varit. Och kommer alltid vara, förstår jag nu. Samtidigt som jag inser vad mina egna barn kanske känner lite för ofta. Jag saknar min pappa. Eller kanske snarare att vara liten. När pappa gjorde alla rätt hela tiden. När han var den där stålmannen, idolen, stora famnen och allt det där som jag själv också var för några år sedan för mitt stora barn och borde vara nu för mitt lilla.

Ett dödläge måste nog brytas snart. Mitt liv i moment 22. Får nog prata med min pappa om saken.

Först ställde mäklaren som skulle kolla in vårt hus in. Sen gick vi på visning av en lägenhet som i stort sett låg på Essingeleden. Sen på en visning där priset var så lockande att det kom så många människor att det inte gick att se själva lägenheten för alla nackar. Samtidigt lekte Ella med sin bästis som kommit hem från fjällen.

Söndag, bloody söndag.

Jag håller inte måttet. Levererar inte det jag borde. Eller jobbar med fel saker. Just nu snurrar allt bara runt. Inga avslut. Inga vägar ut. Får inte till det. Jag borde byta liv. Eller åtminstone livsstil.

Synd bara att jag varken har mod eller råd.

Det brinner i mitt huvud. Upp, ned, in och ut. Och så en gång till.

Tusen saker måste fixas. Viktigast är att få igång telefon/internet igen, att få igång pelletspannan igen och få taket fixat. Synd att pengarna är slut. Magen känns sur och nu åker jag till kontoret och tar reda på vad som legat där och jäst på mitt bord en vecka.

Spännande.

Nämen. Kalendergenomgång:

Söndag 21/3
08:00 Innebandymatch Täby
14:00 Barnkalas
15:00 Innebandymatch Huddingehallen
19:00 Handla mat och galonisar

21:00 Kolla Zaragoza-FCB
21:45 Byta vatten i akvariet
22:00 Andra halvlek
23:30 Gör klart bilder till tre olika kunder

Måndag 22/3
09:00 APT
14:30 Utvecklingssamtal Hanna

Tisdag 23/3
Heldag + övernattning med jobbet. Gruppsykologi och IDI-profiler.

Onsdag 24/3
Fortsättning. Åter Huddinge 18:00.
19:00 Lasta in, köra och lasta ur något ton pellets (eftersom istiden aldrig tar slut, men pelletsen gjort det)
23:00 Jobba med saker jag inte hunnit med eftersom jag varit på internat.

Torsdag 25/3
08.00-21.30 (cirka) Arbete på viktigt event i Flemingsberg.

Fredag 26/3
08:30 Gå igenom allt jag missat under veckan.
14:45 Gå med Ella till tandläkaren

Lördag 27/3
10:30 Innebandymatch i Tumba

Söndag 28/3
14:45 Innebandymatch i Huddingehallen.

Måndag 29/3
Hundra mil i bil. Söderut. Sen förväntad tysk ledighet en vecka tillsammans med Hanna.

Det där är den teoretiska planeringen för kommande vecka. Med all säkerhet lär den ändras. Jag hoppas träffa min pappa bland annat.

Egobilder. För att påminna mig om hur jag inte ska se ut. För att påminna mig hur ett tomt skal utan energi ser ut.

En solig dag om några månader kommer jag titta på de här bilderna och tycka att jag tar mig själv på för stort allvar. Kommer nog rodna lite också. Ytterligare några månader senare tycker jag förhoppningsvis samma sak. För jag vill inte hamna här igen och igen och igen och igen.

Före (planering):
Jobba i egna studion ett par dagar. Åka skidor med stora barnet i slutet av veckan. En lugn och behaglig vecka där jag skulle passat på att klara av en del gamla grejer som ligger och väntar.

Efter (utfall):
Kräskjuka barn. Inte jobbat en sekund. Nu ett barn som vägrar äta annat än godis. Som skulle behöva dropp istället och en omstart. Och ett barn som säger att det är perfekt skidväder på fredag. Den enda dag jag kan jobba den här veckan. Mailen från lönerarbetet meddelar mig om att högarna av saker som måste fixas växer snabbt.

Konsekvens:
Jag blir galen. Hur fan kan jag leva så här? I mitt liv finns det inte utrymme för sjukdom. Ändå lever jag med den 24 timmar om dygnet. Well, jag hoppas lilla barnet börjar äta och blir stabil. Då kan jag åka skidor med stora barnet på fredag. Sen har jag ju hela helgen på mig att göra veckans lugna arbete.

Rop på hjälp? Nej. Det stadiet är passerat sedan länge. Där här är mest ångest som pyser ut ändå.

Jag kanske behöver lite dropp också. Psykodropp.

Saker jag hunnit med på morgonen:

• Lämnat in bilen som nu ska lagas efter krocken i Uppsala. Två veckor får den vara på verkstaden.
• Stannat på macken och köpt Gott & Blandat och en chokladkaka som jag nu försöker truga i mitt matvägrande barn.
• Inhandlat Nikola & Fattiglapparnas samt Peter Moréns nysläppta musik på iTunes.

Nu lägger jag allt krut på punkt två.

0700: Gå hemifrån till jobbet
0800: Möte om föredragning klockan 0900
0820: Göra presentation till föredragningen
0900: Göra föredragningen
1100: Hämta utställningsvåder på Arkitektkopia i stan
1300: Åka till Stockholmsmässan, sätta upp utställningsmaterial
1500: Möte Stockholmsmässan
1700: Våga Vara Egen

Kom ihåg: Varken pendeltågen eller vägarna är att lita på. Alltså låt saker ta tid, eller gå till fots. Andas.

Tisdagsgrejer:

Gå från Windows till Unix.
Försöka rädda två års bilder från backup.
Planera produktfotograferingar.
Skicka fakturor.
Frysa.

Allt till bra musik.

Jag vill leva långsammare. Ha ett liv där det finns goda marginaler åt alla håll. Där oförutsedda händelser inte riskerar att vända livet upp och ned varje gång. Eftersom oförutsedda händelser kommer hela tiden. Jag vill kunna sitta med mitt lilla barn och äta frukost klockan tio en måndag morgon då och då. Utan att behöva ta semester, eller vabba eller något annat.

Som idag. Sweet.

Jag behöver en plats att kunna fly till. Ett ställe där jag kan vara ifred. Titta ut över havet. Vila ut. Jag letar på olika ställen. Efter ett rum eller två. Och pengar att finansiera dem med. På den här platsen tänker jag vara med mig själv. Kanske ibland med henne jag älskar. Eller hela familjen. Ett litet avskalat krypin där vi kan vänsterprassla med oss själva. Utan massa vardagstjafs och skräp. En fast flyktväg. Ett rum och kök, typ.

Ett par dagars intensiv medelålderskris. En obalanserad dans på gränsen börjar ta slut. Nu letar vi lägenheter. På olika ställen och av olika anledningar.

Men ändå av samma på något sätt.

Databasservern är överbelastad. Som jag. Därför legat nere. Bloggen flyttar över till en annan server någon gång det närmaste dygnet. Jag kanske följer med.

Har ställt in ljuset och sett över utrustningen. Imorgon fotograferar jag en skådespelare och en familj. Sen får jag se hur jag göra framöver. Ekonomiskt går det inte. Har inte ens marginaler att försöka. På riktigt. Eller så är det livet utanför som kräver för mycket. Kostar för mycket.

Kreativitet – Ekonomi 0-3.