jag pratar med mig själv

Kommer fram till huset vi bor i vid tretiden på morgonen. Några korta timmars sömn senare gick söndagen mest åt till att landa här på bästa ön. Strålande väder, massor av människor och de där fantastiska kollegorna. Jag önskar att alla som arbetar med samhällsutveckling på ett eller annat sätt kunde komma hit till Almedalsveckan. Här finns så mycket kunskap och erfarenhet att ta del av. Och det måste finnas ännu fler som har saker att berätta.

Inspiration. På bästa ön i bästa vädret.

Ju närmare det svenska valet jag kommer desto svårare har jag att acceptera att Miljöpartiet lierat sig så hårt med S och V. Borde inte socialliberala och gröna krafter bygga framtiden istället? Den nuvarande kopplingen kanske ger kortsiktig vinst, men vad blir den samhälleliga plusfaktorn? Jag är osäker.

Och fortsätter fundera på det.

En god vän till mig har tatuerat in en symbol och ordet tillit på axeln. Hon är fantastisk. Litar på människor. Tror att människor vill göra bra saker. För sig själva och för andra. Det tror jag också. Och det är en av anledningarna att jag dippar rejält just nu. Är trött, modstulen och faktiskt ganska ledsen över all misstro och cynism jag möter dagligen i min egen upplevelse av samtiden. Det känns som att vi byggt ett samhälle som bygger på att människan är en girig, ond och elak typ som måste styras och kontrolleras. Och att vi till slut lever upp till det samhället. Om vi inte gör det är vi suspekta.

För mig är Sverige inte bara ett sekulariserat land, där tron på det andliga oavsett religion är marginaliserad. För mig är Sverige inte heller bara ett ateistiskt land. Det känns om Sverige har blivit ett land där ingen tror på något överhuvudtaget. Inte på framtiden, inte på det förflutna. Inte på kvinnor, inte på män. Inte på solen. Inte på tidningen. Inte på myndigheten. Inte ens på de egna barnen.

Jag vill leva i ett annat samhälle. Jag vill inte föra fler diskussioner om vad vi INTE vill. Kan vi inte börja prata om framtiden som en möjlighet? Om människan som en tillgång? Snälla.

Tillit är ett väldigt fint ord. Passar bra under huden. Som hos min vän. Säkert också hos flera.

Miljöpartiets valmanifest är bra på riktigt. För bra för att dribblas bort av gårdagens kompromisslösa tankar. Därför borde partiet få många, många fler röster än det troligen kommer få. Eftersom alldeles för många tror att det går att backa framåt. Att dagens problem ska lösas med samma medel som skapade dem.

Framtiden knackar på. Hur många vågar öppna?

Här kommer ett alldeles gratis PR-tips till ledande personer i organisationer som SJ, Banverket och SL. Be om ursäkt. Säg förlåt. Tala om för era kunder att ni inte klarat av att göra det kunderna kan förvänta sig av er. Så kan ni börja om sen. Få nytt förtroende. Sluta samtidigt att ge kunderna orealistiska förväntningar på era tjänster. De är nämligen oftast betydligt sämre än ni försöker ge sken av. Att åka tåg är dyrt och opålitligt. Som att köpa en lite för dyr lott med lite för dålig vinstplan.

Titta på hur japanska företag agerar. Nu senast Toyota. Som bett om ursäkt om och om igen för de kvalitetsproblem företagets bilar dragits med.

Var ärliga. Börja om. Era nuvarande strategier funkar inte jättebra. Att skylla på vädret fungerar inte. Inte heller att skylla på regeringen. Eller varandra.

Säg förlåt.

Det är viktigt. Eftersom bilen just nu leder med 11-0 där jag bor. Det är inte så bra. Samtidigt som människor (förvisso rätt idiotiskt) slutat tro på den globala uppvärmningen eftersom det varit skitkallt och toksnöigt här den här vintern. Om de tjänster ni erbjuder fortsätter vara så mycket sämre än bilen kommer det göra förutsättningarna för oss att minska utsläppen och bygga smart kollektivtrafik betydligt sämre.

Så säg förlåt. Nu.

Jag vill leva långsammare. Ha ett liv där det finns goda marginaler åt alla håll. Där oförutsedda händelser inte riskerar att vända livet upp och ned varje gång. Eftersom oförutsedda händelser kommer hela tiden. Jag vill kunna sitta med mitt lilla barn och äta frukost klockan tio en måndag morgon då och då. Utan att behöva ta semester, eller vabba eller något annat.

Som idag. Sweet.

Okej, jag är trött på att äga bil. Men jag är beredd att betala ett pris för tjänsten att kunna åka bil. Den som förstår skillnaden och har möjligheten får gärna komma med ett erbjudande. Ni andra kan leva kvar i den gamla världen.

Tillsammans med mig. Ett tag till.

Jag trodde jag lärt mig att inte bry mig om sånt jag inte kan påverka. Ändå blir jag frustrerad över all den aningslöshet, naivitet, brist på ryggrad, inkompetens, feghet och kontrollmekanism som verkar råda och premieras i den värld jag lever i.

Allt det här att vara emot något. Att peka ut ovilja. Istället för att vilja något. Att vara för.

Mitt rättshaveri.

Det känns som att någon kan få avrätta mig, stoppa upp mig och ställa mig i en glasmonter. För museet jag lever i lär inte bli något annat. Än en nostalgitripp. En tillbakablick. En bitter tanke på en tid som flytt.

Framtiden får någon annan ta hand om. Den innebär ändå inget positivt.

Jag är sur. Går och fixar fiskmiddag istället.

För att rädda ett bilmärke tyckte ett par tusen människor i en västsvensk stad att det var en bra idé att ta ut bilen på en okynnestur. Enligt svenska medier kördes nästan tvåtusen bilar av märket SAAB i nån slags konvoj.

Känns väldigt 2010. Aktivism a´la självmord. Rädda ett bilmärke genom att släppa ut ännu mer onödig CO2 i atmosfären.

Människor som är fler än fem. Fattar dåliga beslut. Igen.

För ett år sedan ungefär satte jag upp några mål för ett smartare liv. Nu när jag går igenom min lista över mätbara mål inser jag att det sprack. Men åt rätt håll. Nya mål för 2010 är på väg och redovisas inom kort.

Här kommer en kort redovisning:

Mål: Det ska finnas minst 10.000 kronor på sparkontot 31 december (Köpstopp, styrks med kontoutdrag)
Check. Det finns mer. Ekonomin är i någorlunda balans. Men januari kommer tömma resurserna nästan helt. Det kostar fortfarande mer än det smakar att bo där jag bor och leva som jag gör.

Jag ska vara rökfri senast 31 december (Giftstopp, intygas av någon annan)
Nej. Har inte lyckats med det.

Jag ska vara sockerfri senast 31 december (Giftstopp, intygas av någon annan)
Check. Med undantag för julafton och juldagen är jag socker- och kolhydratfri.

Mål: Min kost ska till minst 90 procent vara vegetarisk 31 december (Köttstopp, intygas av någon annan)
Nej. Ett stort dilemma. Min nya kost bygger på animaliskt fett. Behöver mer tankeverksamhet kring detta. Läker kroppen först.

Mål: Under december 2009 ska 90 procent av mina inköpta dagligvaror vara KRAV-märkta (Stopp för fulvaror, styrks med kassakvitton)
Nej. Men en betydligt större andel än tidigare. Utbudet är fortfarande för litet. Liksom tiden och energin att leta. Ska förbättras.

Mål: Under första kvartalet 2009 ska familjen göra sig av med minst en bil som inte får ersättas med annat fordon eller SL-kort (Stopp för CO²-utsläpp)
Check. Vi lever med en bil och en elmoppe. Dock, lite problematiskt. Letar elbil.

Mål: Under första halvåret 2009 ska jag tillsammans med övriga i familjen göra en total inventering av våra världsliga tillgångar. Allt som vi inte använder dagligen eller åtminstone ofta, ska re- eller freecyclas. (Stopp för resursslöseri och tjuvhållande på tillgångar)
Nej. Men vi närmar oss den här punkten allt mer. Överflödet skapar stress.

Mål: För hela 2009 ska jag kunna bevisa (iPhone-loggar eller stegräknare) att jag gått i genomsnitt 7,5 kilometer varje dag. (Stopp för stillasittande fettbygge)
Nej. Inte så mycket. Men jag rör mig allt mer. De dagliga lunchpromenaderna med sköna kollegor är välgörande.

Mål: Jag får högst väga 90 kilo vid årets slut. (Stopp för stillasittande fettbygge)
Check. Efter att ha slutat med kolhydrater har jag kommit ned hit. Ska ned en bit till. Mår bättre än på många år. Bästa grejen i år!

Mål: Jag ska inte prata om att flytta någon gång under 2009. (Stopp för orsak och verkan)
Nej. Tvärtom. Har flyttat till Gotland och Tyskland flera gånger i hjärnan. Och till lägenhet. Lär tyvärr fortsätta med det. Det är en del av mig. Att aldrig hitta hem.

Fyra av tio mål är nådda. Ett misslyckande. Men när jag kollar på bilden av mig själv på sidan med de formulerade målen och jämför med vad jag ser i spegeln idag känner jag mig ändå hoppfull.

OK, nu är klimatmötet i Köpenhamn, COP15 avklarat. Och slutdeklarationen kan väl sammanfattas så här: FUCK THE WORLD. Eller rättare sagt Fuck the people of the world.

Än en gång visar det sig att kortsiktig vinst vinner när det verkligen gäller. Tack, Reinfeldt, Obama och Merkel. Tillsammans med resten av världens ledare har ni fått mig att förstå att det liksom inte är någon idé att hoppas. Hållbarhetsfrågan är bara retorik. Inget annat.

Illusioner är inget annat än illusioner. Jag lägger ned mina nu.

Jag har redan tjatat om hur jag ser på SAAB. Men kan inte låta bli att reagera över att det finns så mycket aningslöshet i så många led av den här affären. Fordonsanalytiker som inte verkar kunna stava till e-k-o-n-o-m-i, kommunpolitiker som tar foten-i-kläm-jajamän-principen till helt nya nivåer, en VD som får Bagdad-Bob att verka lågmäld och fackliga företrädare som kör huvudet i sanden. Dagens bästa citat hämtar jag från en sådan.

– Vi bygger bilar som om inget hade hänt. Produktionen fortgår som vanligt.

På något sätt sammanfattar det uttalandet hela SAAB:s problem. Hade någon beslutsfattare gjort rätt hade företagets framtid kunnat vara säkrad nu. Men istället sikta framåt försökte de som skulle lösa problemet göra det traditionellt. SAAB hade kanske kunnat ha en elbil färdig för produktion under första halvåret 2010 om andra beslutsfattare fått bestämma. Men, en hel aningslös skara charmades av Koenigsegg och drömbilden av en helsvensk bilproduktion. Förr i tiden vann över framtiden.

Och därför finns inte SAAB snart.

OK. Nu sprids det. Är du för eller emot svininfluensan? Kanske ett av de tramsigaste sätten hittills för att få människor att vaccinera sig. Precis som att den som av olika anledningar inte vill vaccinera sig skulle vara FÖR viruset. Jag är tveksam. Av olika anledningar. Som säkert inte är rationella på alla sätt. Nu råkar det vara så att min familj redan är vaccinerad. Barnen är diabetiker och därmed riskgruppsstämplade. Min älskling jobbar i sjukvården. De är vaccinerade och har inte fått några knasiga symptom.

Själv är jag orolig över andra saker. För mig handlar det om naturlig utveckling och att jag inte är säker på att jag vill ta en ny dos vaccin varje gång ett nytt virus dyker upp eller muterar. Så länge viruset i sig inte är dödligt för mig eller de allra flesta av oss.

Kalla mig gärna egoist. Men i skenet av problemet med antibiotikaresistenta bakterier och annat som gör att vi medicinerar oss i så hög grad att vi riskerar att skapa problem som är minst lika stora som klimathotet när det gäller människans överlevnad är jag fruktansvärt osäker på att det är rätt beslut av mig att ta det här vaccinet. För mig känns det egoistiskt att ta vaccinet just nu. Det känns som ett enkelt kortsiktigt beslut. Men, notera att det är så jag känner inför mitt eget beslut. Alla jag känner som vaccinerat sig har gjort det av omtanke för andra. Knappast några egoister alltså.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om hur andra väljer att göra. Det måste vara varje människas egen rätt att bestämma över sin egen kropp och hälsa. Så jag hoppas få höra mindre av hårda ord mot min känsla. Jag har inte tänkt döda något barn. Tvättar händerna fruktansvärt noga med tvål och sprit och slutar umgås med människor så fort det känns det minsta snorigt eller hostigt.

För mig framstår den här kampanjen som rätt tramsig. Fem statliga myndigheter skapar en kampanj som kommer slå in kilar mellan människor. Skapa ett helt onödigt polariserande element. Och jag har fått nog, nog, nog av paranoia, misstro och vi mot dem-tänkande. Jag tror INGEN är för svininfluensan. Och är helt övertygad om att de som av olika skäl väljer att inte vaccinera sig kommer göra vad de kan för att hindra smittan att spridas vidare.

Om någon dag kommer jag få ett konkret erbjudande om vaccinering. Kanske ändrar jag mig och tar dosen. Kanske inte. Men, jag kommer aldrig använda detta för att köra ned min åsikt i halsen på andra. Jag vill lita på andra. Tro på den goda viljan.

Världen är inte en kampanj. Världen är människor.

The Age of Stupid Trailer Feb 2009 – SD from Age of Stupid on Vimeo.

OK, jag vet professionellt att alarmistiska budskap inte påverkar människors beteende i någon positiv riktning. Personligen går jag dock igång på den här typen av budskap och har ganska stora förhoppningar på filmen The Age of Stupid. Den känns jättebra mellan lokaltidningsbesvikelser och filmen Idiocracy. Om den är så bra som jag hoppas kommer den vara ett ganska tydligt globalt fingeravtryck för mänskligheten år 2009.

Ikväll ska jag följa med Camilla på fest. Hennes klinik ska ha kalas och respektive får följa med. Festen hålls i ekobyn Understenshöjden där en av kollegorna på kliniken bor. En spännande plats och ett spännande projekt jag hört mycket om. Så jag googlar lite och hittar denna lilla film. Jag trodde den skulle inspirera, men den slutar bittert.

Och jag kommer plötsligt ihåg varför vi bor i villa. Vårt tidigare radhusboende hade ungefär samma bittra omgivning. De gamla självbyggarna avskydde i princip oss som flyttade in och våra barn. Vi som inte lyft ett finger. Som inte byggt själva. Som var friska. Och hade jobb. Som inte prioriterade låtsasprojekt för att få fortsätta bygga. Som inte tyckte livet gick ut på att hänga över en spade i Fristadsbyxor samtidigt som vi snackade skit om grannarna.

Ja, jag vet att alla inte är så. Men jag kände igen mig i den lilla filmen. Och blev för första gången på mycket länge glad över att jag bor som jag gör.

Räknar på vad en resa för mig och Hanna till Kiel i höst skulle kosta. Jämför tre alternativ.

1. Tåg och båt
   Vi tar tåg till Göteborg och färja till Kiel. Tur och retur hamnar vi då på cirka 7000 kronor.
2. Bil
   Vi åker bil hela vägen. 200 mil plus broavgifter, kostnad cirka 4000 kronor.
3. Flyg
   Vi flyger med Ryan Air från Skavsta till Lübeck. Kostnad: några hundralappar.

Det är något fel med den här bilden. Ett ohållbart systemfel. Ett moment 22. Om vi åker lär det bli alternativ nummer två. En kompromiss. Halvdålig ur bekvämlighets- och utsläppssynpunkt. Det bekvämaste alternativet är för dyrt och det billigaste för skitigt.

Skriverierna och analyserna om SAAB:s öde är väldigt underhållande. Sällan har så många skrivit så mycket om något så litet och gjort det hela så stort. Analysen är ju egentligen rätt enkel:

SAAB tillverkar och marknadsför produkter som nästan ingen vill köpa.

Spelar liksom ingen roll om Joakim von Koenigsegg eller Joakim von Anka äger företaget. Spelar ingen roll hur okej fack eller politiska populister tycker att det är att företaget tillverkar bilar som står osålda. Så länge fackets medlemmar får lön. Tillgången är god, efterfrågan låg. Företaget har inte varit lönsamt på… länge. Vilken person, med logiskt tänkande, skulle investera enorma summor pengar i ett sånt företag?

Du? Jag?

Den som kräver att staten ska gå in med pengar tycker att det är du och jag som ska investera. Eftersom ingen vill göra det frivilligt kan ju alla skattebetalare stå för risktagandet, liksom. Den som tycker det borde kanske läsa på lite om planekonomi och fundera om på det inte vore lika bra att investera i en skrivmaskinsfabrik. Eller ta upp tillverkningen av ABC-datorer.

Och slanta upp pengarna själv.

Kan inte låta bli att reflektera lite över Robert Collins lilla inlägg i dagens Aftonblad. Han är lite upprörd över att svenskarna köper att fler miljöbilar nämligen. I början av hans text står följande:

Är bensinen slut som bilbränsle?
Som många hävdar.
Nej, inte alls.
Alla sådana påståenden grundas antingen på okunnighet eller så handlar det om religiöst fundamentalistiska partsinlagor.

Frågan är om det inte är Collin som är ute och cyklar i sin hjärnas oändliga irrgångar här. För inte kan väl ens denna knaskonservativa bilaktivist tro på allvar att svenska bilar kommer gå på bensin om femtio år. När oljan är slut eller finns i så små mängder att priserna är så höga att endast de allra rikaste företagen eller nationerna har råd att köpa den.

Släpp sargen. Släpp oljan. Etanolen är inte nirvana. Inte ens biogasen. Men de är iallafall steg på vägen mot att ställa om en ohållbar teknisk lösning för något så primitivt som att frakta runt människor från en plats till en annan.

Det finns inte tillräckligt med olja kvar på planeten för att det Collin skriver ska kunna hända. Vad han grundar sin text på vet jag inte riktigt. Men, det skulle kunna vara okunnighet. Eller kanske religiöst fundamentalistiska partsinlagor.

Idag borrade jag ned mig en aning i elbilsutbudet här i Visby. Olika intressegrupper visar olika elbilar. Här finns en Mega, ett par Think, en Miev…. men bäst av allt – här finns en SAAB 9-3 Cab och en 9-3 Sport Combi. Bägge konverterade till ren eldrift av företaget Electroengine från Uppsala. Pratade länge med en av företagets representanter och fick en provtur.

Efteråt kände jag mig vansinnigt inspirerad. De har visat att det går. På kort tid och med smart tänk. Det går att konvertera vanliga fossilbilar till elbilar utan att det blir skitdyrt. Electroengine menar att bytet av drivlina gör att bilens nypris blir 20 procent högre. Det gör att en SAAB 9-3 i det som Electroengine kallar för True Electric kostar mindre än en Think. Och de menar att de kan anpassa detta till i stort sett vilken befintlig bil som helst.

Prestandan är utmärkt, som den ska på elbilar. Det här är något riktigt, riktigt bra som jag verkligen vill se i produktion nu. Varför inte i SAAB? Eller Volvo?

Det känns som att alla så kallade experter som just nu spekulerar sönder sig i framtiden för SAAB missar en sak. Rykten har gjort gällande att Think och andra aktörer i elbilstankar varit intresserade av produktionskapaciteten i Trollhättan. Jag tänker därför så här: I den bästa av världar är Eker Group/Koenigsegg också intresserade av Think, slår två flugor i en smäll och skapar en hållbar framtid för bilproduktion i Trollhättan. Ett äktenskap där svensk bilbyggartradition och norskt nytänkande skapar nya och smartare produkter, ivrigt katalyserade av hjärnorna bakom sportbilsprojektet alla experter dömde ut från början.

Den tanken tilltalar mig.