jag pratar med mig själv

Enligt GowallaWalk har jag varit och checkat in på de här platserna under året. Det stämmer. Jag gillart. Men spridningen kunde gärna varit ännu större. För övrigt kan jag meddela att Gowalla-appen för iPad är skön.

Camilla, Hanna och jag åkte in till stan. Jag behövde besöka Telia och göra ett par andra ärenden. Plus att vi ville lukta på staden igen. Well, det var fullt med människor som jagade något odefinierat samtidigt som en tung stank av avlopp låg över city. Kändes så där. Lätta känslor av ”kniven-på-strupen”, leveranskrav och prestationer gjorde sig påminda. Känslor jag inte smakat på under flera veckor.

Så det var skönt att komma hem och titta på Ellas solrosor. Sommar.

Bilder från stan finns på Facebook.

Hemma. Det gick bra att köra. Här tokregnar det. Vi packar upp, städar, hämtar husdjur och hänger. Skönt. Jag försöker koppla ihop mina äppelmärkta prylar på ett bra sätt och ska snart kasta mig över alla bilder från de senaste veckorna. Samt ett inspelat Barnaby-avsnitt.

De där små fröna från Mora är stora nu. Två meter höga. Ella är en stolt matte.

Varmt. Köpte vita byxor och tunn skjorta till helgens festligheter. Jobbade på i kvalmkontorssysslorna. Hämtade den svarta fina akustiska basen jag behöver till SM för gatumusiker. Firade Lo som fyllde två år, träffade pappa och mina bröder och resten av den klandelen tillsammans med ett gäng andra sköna människor i Midsommarkransen. Därefter glass och kaffe på Fåfängan i solnedången.

Jorå.

Har lagt in mina väskor i min kompis/kollegas båt. Vi är två, kapten Berglund och matros Welander, som ska korsa Östersjön mellan Gotland och Nynäshamn. Vi räknar med att lämna Visby vid 18 eller 19. Framme i Nynäshamn mitt på dagen imorgon. Just nu blåser det 10 sekundmeter. Kommer mojna ikväll.

Det här kommer bli asbra. Ett perfekt slut på en fantastiskt vecka.

Stora dagen. Våra två seminarier hölls. Bra blev det. Liksom kvällens middag. Massor av trevliga, kunniga och spännande människor med mycket att berätta och diskutera. En sån här dag har jag världens bästa jobb. På bästa ön.

Trots att Tyskland förlorade.

Tar emot fler kollegor som anländer. Träffar spännande människor. Missar seminarier för att de är fullsatta. Inspireras av kraften från unga samhällsentreprenörer. Blir frustrerad på ett seminarium om diabetes, ett ämne som berör mig personligen. Laddar inför morgondagen, vår dag.

Jag hälsar på och träffar människor jag känner lite överallt. Fler här än i vardagen. Det känns som att det är en signal på något sätt.

Började dagen med en debatt hos Almega. En minister, en partiledare och två riksdagsledamöter skulle diskutera tjänstesektorn och dess betydelse för nya jobb. Well, det blev lite saggigt. Tror det mest använda ordet var ”Arbetsförmedlingen”, när det borde varit ”företag” eller ”människa”. Annie Johansson från Centern var bäst. Klok, ung och med idéer som känns ganska mycket 2010.

Passade också på att krama världens bästa Ann och Anette innan jag tog mig ned till UF-utställningen i inre hamnen.

Sedan ett mycket bra seminarium om företagande och kvinnliga förebilder med ett gäng mycket kloka människor. Ett seminarium som hade många kopplingar till det vi är här för att arrangera senare i veckan. På seminariet träffar jag världens bästa Gunilla och vi satte oss vid vattnet efteråt och uppdaterade varann om livet och nuläget.

Visby. Briljant.

Kommer fram till huset vi bor i vid tretiden på morgonen. Några korta timmars sömn senare gick söndagen mest åt till att landa här på bästa ön. Strålande väder, massor av människor och de där fantastiska kollegorna. Jag önskar att alla som arbetar med samhällsutveckling på ett eller annat sätt kunde komma hit till Almedalsveckan. Här finns så mycket kunskap och erfarenhet att ta del av. Och det måste finnas ännu fler som har saker att berätta.

Inspiration. På bästa ön i bästa vädret.

Jag gillar att stadsbilden förnyas. Många har gnällt och kritiserat Stockholm Waterfront. Varför förstår jag inte. Klara Postterminal var knappast vacker. Det här blir finfint. Hade Skönhetsrådet fått bestämma hade Stockholm aldrig vuxit utanför Gamla Stan. Och vi hade alla fortfarande sjungit Bellmans sånger.

På allvar.

Lunch med Martin. Skönt återseende. Fina planer. Bänk på Skeppsholmen. Sallad i påse. Runt om olika språk. Värme. Sen Odenplan. Trottoarfik. Iskaffe. Almedalsplanering med Carlos. VM-sammanfattning. Skönt häng. Stockholm är som allra bäst just nu. Ljuset. Kärlek. Åker tillbaka på kvällen. Camilla, Hanna och jag. Ben & Jerry’s vid Kåkbrinken. Sen en promenad runt Gamla stans kajer.

Vill vara här hela tiden.

…ett litet haveri hos webbhotellet. Annars inte så mycket att rapportera. Tyskland har imponerat mest i VM så här långt. Vi försöker navigera i bostadskön. Känns ovärdigt. Som gammelsverige. Men, det är väl bara att stå still i kön och gilla läget.

Om två dagar fyller mina barn år. Jag och Camilla har tagit ledigt. Det kommer bli en bra dag.

Hammarby sjöstad, Stockholm. Denna fantastiska plats. Moderna bostäder blandade med kontor och butiker. Vatten, alltid nära. Gott om gröna platser och bryggor. En del som har det mesta jag vill ha där jag bor. En plats jag givit upp på för ganska länge sen. Det kostar pengar (jag/vi inte har) att köpa bostad här.

Men idag dök det upp en lägenhet via bostadssnabben (Bostadsköns kaos- och akutdel). Vi är elva i kön och jag hoppas mer än jag borde. Eftersom jag vill vill vill.

En torsdagmorgon i Huddinge. Ungdomar tar på sig den vita mössan och gör sig redo för något stort. På en förskola gör sig Monica redo för något annat stort. När arbetsdagen är över behöver hon inte längre arbeta för att ha råd att leva. Kramar. Tårar. En fast punkt i tillvaron försvinner. Kvinnan som tagit extra hand om mitt lilla barn de sista åren går i pension. Efter ett långt och hårt arbetsliv. Samtidigt som ungdomarna i de vita mössorna firar att det är deras tur att ta plats.

Någonstans mittemellan står jag och är tom och förvirrad. Solen skiner och det är en fantastisk sommarmorgon.

Stora barnet, lilla barnet och jag hängde på Skansen idag. En helskön dag i lugn och ro. Matsäck. Sol. Och djuren och deras ungar. Ett gäng bilder finns på Facebook.

Den är läskig. Sann på något sätt. I sin beskrivning om vad flickor är och kan vara i den tid jag lever i. Handelsvaror. Objekt. Lilla stjärna är en roman som fångar många känslor. För mig mest sorg. Stora delar av boken gjorde ont att läsa. På riktigt. Inte det blodiga eller skräckiga. Nej, precis som i de tidigare berättelserna är det John Ajvide Lindqvists miljöer som är otäcka. De som är platsen och tiden jag lever i. Ett kallt och omänskligt Stockholm. Där människor inte bemöter varandra som människor. Där det perfekta samhället inte blev så perfekt. Där det är mörkt och fuktigt. Grått och kallt.

Överallt.

Första halvan är som ett skavsår, ett ärr. Sen bygger bokens huvudkaraktärer upp något. Ett visst hopp. Hos flera. Och när epilogen klingar ut känns det som att något lättat. Genom ljudet av skrik och borrmaskiner berättar John Ajvide Lindqvist en förlösande historia som handlar om att ta tillbaka kontrollen. Om än på sitt eget vis. Mellan raderna berättar han och hans karaktärer en viktigare historia.

Lilla stjärna är en fantastiskt vacker och otäck bok. Alla som har döttrar borde läsa den. Liksom alla som bor i det här kalla landet. Vi har saker att fundera på.

Stockholm är en ganska mätt, trygg, förmögen och åldrande stad som har sina bästa år bakom sig. Stockholm ligger i Europa. En ganska mätt, trygg, förmögen och åldrande kontinent med sina bästa år bakom sig. Här bor jag. En ganska frustrerad man som inte känner sig det minsta mätt, trygg, förmögen eller åldrande. Upp till hårfästet trött på en mentalitet där samhällsbyggandet mer handlar om att sola sig i historien än att våga ta steg framåt. Där vägen framåt kantas av antibeslut. Där politik och diskussion handlar om vad vi INTE vill. Iställer för vad vi vill.

Världen förändras. Nu åker jag till Långsjön och kollar om det är några grodor ute. Idag dök det upp en lägenhet i Stuvsta på marknaden. Som har en bra planlösning.