jag pratar med mig själv

Fantastiska Alizée har släppt nya låtar tidigare i år. Finns på Spotify. Och hos GrooveShark.

Hurts album ”Happiness” finns nu på Spotify. Fina grejer. Dessutom bör ingen missa Freemasons remix av ”Wonderful life”.

Varför köpte FC Barcelona Zlatan Ibrahimovic för den enorma summan om cirka 750 miljoner kronor för att ett år senare inte längre vilja ha hans tjänster? Trots att nästan inget nyförvärv gjort en bättre första säsong i den klubbens historia. Jag har en ganska enkel analys. Ett lag av FCB:s storlek måste göra minst ett spektakulärt nyförvärv inför varje säsong. För att bibehålla och stärka sitt varumärke. Det handlar om att det måste pratas om klubben. Intresset måste hela tiden hållas på topp. Ett cyniskt spel kan tyckas, men så är det. Samtidigt är väl detta på något sätt ett tecken på hur tillståndet i den spanska ekonomin är.

FCB har velat signa David Villa i flera år. När de inte lyckades inför förra säsongen blev det Zlatan istället. Men tränare Pep Guardiola vill spela ett spel som inte utgår från Zlatans förmågor. Han har fantastiska offensiva spelare till sitt förfogande i Messi Xavi, Iniesta, Pedro, Bojan. Och nu också Villa. Alla välbetalda. Nu har styrelsen vaknat och inser att klubbens ekonomi inte fungerar. Att de köpt på sig en för stor spelartrupp. Eller för dyr.

Priset betalar Zlatan Ibrahimovic.

Om han nu går till Milan känns det fel. Jag tycker han ska gå till Real Madrid och Mourinho. För att få en chans att fortsätta spela i världens bästa liga och visa att han är en av de bästa spelarna även där. Och för att tydligt hjälpa till att visa den spanska, och internationella, fotbollspubliken att fotboll, politik och ekonomi hänger intimt ihop. Att kostymerna i styrelserummen är fartblinda.

Även i klubben som är mer än en klubb.

I natt lyssnade jag på Anna Odells sommarprat. Jag har lyssnat på många tänkvärda sommarprat i år, men ingen har berört mig som Anna Odell. Kanske lite läskigt att jag känner igen mig i det hon berättar. Kasten mellan mörker och ljus. Känslorna. Jag önskar att alla som dömde ut henne lyssnar. Folkdomstolen var snabb och skoningslös för något år sedan. Men jag tycker Anna Odell skapat en unik och fantastiskt konstupplevelse. Som säger något som oss. Om henne. Om livet.

Bara hennes musikval är värt stående ovationer. Så gå in och lyssna på poddcasten. Och leta upp musiken. Nu.

Har inte orkat sätta mig in den här Wikileaks-grejen. Inte ens innan de senaste turerna. Noterar bara en läskig känsla i magen efter att det känns som att väldigt många direkt avfärdar en kvinnas ord och upplevelse som en del av någon stor konspirationsteori. För varför skulle den amerikanska regeringen sätta dit snubben för sexbrott i Sverige. Landet där sexbrott nästan aldrig leder till straff överhuvudtaget?

Den stora läckan eller avslöjandet de senaste dagarna, är väl ungefär som vanligt, att en kvinnas ord inte betyder något. Att de inte ens är värda att kolla upp. När folkdomstolen sammanträder.

Det om något känns sorgligt, läskigt, tråkigt och uppgivet.

Har just kollat slutet på Lost. Jag slutade följa serien efter säsong två och har sedan dess bara sett något avsnitt. Men nu satte jag mig med Hanna och Camilla och tittade igenom slutet. Det var fint. Eller vackert. Jag blev blöt bakom ögonen.

Ett öppet och lite hoppingivande slut på något sätt.

Har levt med iPad ett par veckor nu. Läser i morgonens nyhetsflod att mediemogulen Rupert Murdoch tänker starta en renodlad publikation för läsplattor. Well, det borde vi göra på svenska också. För jag vill ha en. Så tänkte vi för mer än tio år sedan när vi startade dagensskiva.com. Ett tiotal unga och lätt frustrerade musikintresserade människor i Örebro. Några år senare satt vi på Sveriges största oberoende musikpublikation. Ett samarbete jag sedan något år tillbaka lämnat.

Just nu saknas en svensk dagligt återkommande publikation som känns samtida istället för forntida. Så jag kläcker följande idé: Vi gör den! Direkt för iPad och andra läsplattor. Snabb och smidig distribution. Utan behov av enorma summor pengar. Innehåll? Får redaktionen vara med och utforma. Själv är jag just nu förälskad i applikationen Editor’s Choice från New York Times i min iPad. Uppdateras dagligen med välskrivna artiklar och bilder som berättar något. Det behöver vi göra på svenska. Fokus och Filter kommer för sällan. Eller rättare sagt, det behövs något i de långa mellanrum som uppstår mellan dessa publikationers utgivningar.

Här är min redaktion:

Trettioplus – Den bästa skribent jag vet. Med en fantastisk känsla för det som händer runt omkring oss just nu. Burgschki – Enormt klok figur. Koll på världen utanför Sverige. Smart, klok och alltid läsvärd. Kal Ström – En av de klokaste och mest kunniga människor i det här skrået som går att uppbåda. Enorma nätverk och en snubbe jag vill ha mer att göra med i vardagen. Patrik Hamberg – Entreprenör, mediekille och klok, klok, klok. Han har alltid haft publicistiska idéer när mina egna.

I denna redaktion finns omvärldskollen, känslan, orden, formuleringarna, formgivningen, tekniken, bilderna. Och mer.

Om du som läser detta känner dig utlämnad eller förbisedd – förlåt. Min lista är längre. Men människor som är fler än fem kan inte fatta bra beslut. I början går det inte att vara fler. För övrigt spelar det ingen roll. Ingen är tillfrågad eftersom detta inte kommer realiseras.

Åtminstone inte av mig. Jag har nämligen bara inspirationen.

SM för gatumusikanter i Mariefred. Ett perfekt tillfälle att samla ihop fyra sköna snubbar och lika många sköna snubbor plus ännu fler sköna stora och små barn en helg för att prata, grilla, spela musik och hänga. Ett grymt initiativ. Mitt i tropik-chocken. Dessvärre lyckades jag landa den traditionella rötmånadsförkylningen precis samtidigt. Feber, lätt andnöd och yrsel gjorde mig rätt slak vilket dämpade min glädje en aning och gjorde att jag och min familj fick korta vår tänkta helg till en kväll och en dag. Men, ett heltrevligt dygn blev det. Finfinaste sällskapet, svängig musik och en silvermedalj i SM för gatumusikanter till en kvartett som aldrig spelat på gatan förr.

Jag gör gärna om det. När som helst, men utan feber.

Camilla, Hanna och jag åkte in till stan. Jag behövde besöka Telia och göra ett par andra ärenden. Plus att vi ville lukta på staden igen. Well, det var fullt med människor som jagade något odefinierat samtidigt som en tung stank av avlopp låg över city. Kändes så där. Lätta känslor av ”kniven-på-strupen”, leveranskrav och prestationer gjorde sig påminda. Känslor jag inte smakat på under flera veckor.

Så det var skönt att komma hem och titta på Ellas solrosor. Sommar.

Bilder från stan finns på Facebook.

Igår kväll såg vi på Eden Lake. Efter tjugo minuter ungefär fick jag tokångest. Gick undan en stund. Sen snabbspolade vi filmen och tittade liksom i smyg. Det var den otäckaste film jag någonsin sett. Helt utan övernaturliga inslag. Bara människor. Sköt in många vansinnigt obehagliga känslor i mig. En effektiv sammanfattning av mycket av det som jag är rädd för i samhället jag lever i. Med ett slut som är poetiskt i sin ondska och uppgivenhet. Och alldeles, alldeles hopplöst.

Se den om du vill må dåligt en stund. Eller kanske vakna till.

Skriver det här inlägget på en iPad. Den ersätter min fyra år gamla MacBook Pro som ska strippas, rensas och pensioneras. Från och med nu jobbar jag med bilder på en stationär iMac, tar hem lönearbetet på en MacBook och kollar mail, kalender, Facebook, blogg etc med iPad och min iPhone 3G.

Apple gör teknik jag gillar.

Eller som du hört den. På Spotify. Jag gillarn.

I Nigeria bestämmer president Goodluck Jonathan att Lagerbäcks landslag inte får spela internationellt i två år. Förmodligen som en direkt följd av lagets misslyckande i VM. I Frankrike förhördes den avgångne förbundskaptenen Raymond Domenech och lika avgångne förbundsordföranden Jean-Pierre Escalettes av en grupp parlamentsledamöter. Och fick skäll av idrottsminister Jean-Francois Lamour för att de inte vill tala med journalister efteråt.

Två länder som nu dessutom hotas av sanktioner från FIFA eftersom politiker inte får blanda sig i fotbollen.

Well, fotboll är politik. Läs gärna Franklin Foers: Fotboll förklarar världen: En [osannolik] teori om globaliseringen

Jorå, Sophie Ellis-Bextor. Skönaste svala dansen. Finns förstås en Freemasons-remix som får låten att bli mycket, mycket bättre.

Den här kan nog få bli nationalsången i mitt liv sommaren 2010. Åh, så bra.

Ge mig en ny drog som tar mig nånstans
Jag behöver en ny medicin och ett nytt land
När jag faller lycklig och fri var det falskt alarm, falsk marknadsföring
men även inbitna lögnare har sin charm

Som en blixt från en grå sommarhimmel släpper Kent en ny skiva. Inte ens ett år efter den förra. Första singeln med finfina titeln ”Gamla Ullevi” är en sedvanlig dysterdisco som ger sursommaren ett ledmotiv. Inte för att jag känner mig fullt så dyster längre. Men, jag gillart.

…ett litet haveri hos webbhotellet. Annars inte så mycket att rapportera. Tyskland har imponerat mest i VM så här långt. Vi försöker navigera i bostadskön. Känns ovärdigt. Som gammelsverige. Men, det är väl bara att stå still i kön och gilla läget.

Om två dagar fyller mina barn år. Jag och Camilla har tagit ledigt. Det kommer bli en bra dag.

En torsdagmorgon i Huddinge. Ungdomar tar på sig den vita mössan och gör sig redo för något stort. På en förskola gör sig Monica redo för något annat stort. När arbetsdagen är över behöver hon inte längre arbeta för att ha råd att leva. Kramar. Tårar. En fast punkt i tillvaron försvinner. Kvinnan som tagit extra hand om mitt lilla barn de sista åren går i pension. Efter ett långt och hårt arbetsliv. Samtidigt som ungdomarna i de vita mössorna firar att det är deras tur att ta plats.

Någonstans mittemellan står jag och är tom och förvirrad. Solen skiner och det är en fantastisk sommarmorgon.

Den här låten knäckte mig lite idag. Tommie Sewóns ”Inga monster”. Mitt i känslopricken.

Du står tyst och vapenlös
Minns hur du gjorde mig nervös
Hela livet följde sen
Vi slog oss ned i förorten

Vi är inga monster
Varken du eller jag
Bara två ledsna människor
Med förvridna anletsdrag
Vi är inga monster
Varken du eller jag

Den gör ont och lugnar på samma gång. Finns på Spotify. Eller Myspace.